Döda räkan!!
Elton:
Åh! Ge mig räkan! Ge mig, ge mig, ge mig, ge mig... Jag måste döda den! Aaaaaaarrrrrrghh! Döda den! Döda! Aaaaaahhh, det luktar så gott att jag blir gaaaleeen. GE MIG DEN NUUUU! Ahaaaaa! Rääääkaaaa. Min sssssskatt!
Gurkan:
Eeeehh... Vad är det med Elton?
Liston:
Han har blivit tokig.
Manfred:
Nej, Elton tycker bara att räkor är det godaste som finns. Förresten, ska du ha mer på din räka, Gurkan?
Gurkan:
Nej, nej... Ta du om du vill ha. Men du Manfred... Du tycker ju också att räkor är gott och kanske det godaste som finns, men du springer ju inte runt som om du hade loppor i pälsen och vrålar att du ska döda den.
Manfred:
Nej, jag är siames och jag är mycket äldre. Det är bara konstiga råttor som håller på så där...
Liston:
Om konstig betyder samma sak som vit, så ska jag jävlas med dig hela kvällen, bara så att du vet, Manfred.
Manfred:
Jag menade ju inte vit. Oj, vad jag satte i halsen. Oj, oj, oj...
Gurkan:
...och du ljuger inget vidare du, Manfred.
Liston:
Ok! Du bestämmer! Ta tillbaka eller så jävlas jag. Jag tänker stjäla din räka om du inte tar tillbaka!!
Manfred:
Nä, ge hit min räka! Ok, jag tar tillbaka! Förlåt Liston! Jag menade inte vit. Jag looovar! Får jag min räka nu?
Liston:
Haha! Lättlurad! Jag kommer att jävlas ändååååå...
Åh! Ge mig räkan! Ge mig, ge mig, ge mig, ge mig... Jag måste döda den! Aaaaaaarrrrrrghh! Döda den! Döda! Aaaaaahhh, det luktar så gott att jag blir gaaaleeen. GE MIG DEN NUUUU! Ahaaaaa! Rääääkaaaa. Min sssssskatt!
Gurkan:
Eeeehh... Vad är det med Elton?
Liston:
Han har blivit tokig.
Manfred:
Nej, Elton tycker bara att räkor är det godaste som finns. Förresten, ska du ha mer på din räka, Gurkan?
Gurkan:
Nej, nej... Ta du om du vill ha. Men du Manfred... Du tycker ju också att räkor är gott och kanske det godaste som finns, men du springer ju inte runt som om du hade loppor i pälsen och vrålar att du ska döda den.
Manfred:
Nej, jag är siames och jag är mycket äldre. Det är bara konstiga råttor som håller på så där...
Liston:
Om konstig betyder samma sak som vit, så ska jag jävlas med dig hela kvällen, bara så att du vet, Manfred.
Manfred:
Jag menade ju inte vit. Oj, vad jag satte i halsen. Oj, oj, oj...
Gurkan:
...och du ljuger inget vidare du, Manfred.
Liston:
Ok! Du bestämmer! Ta tillbaka eller så jävlas jag. Jag tänker stjäla din räka om du inte tar tillbaka!!
Manfred:
Nä, ge hit min räka! Ok, jag tar tillbaka! Förlåt Liston! Jag menade inte vit. Jag looovar! Får jag min räka nu?
Liston:
Haha! Lättlurad! Jag kommer att jävlas ändååååå...
Vem-kissar-överallt?
Liston:
Hallå där! Vi fick rent och snyggt igår, men nu är det helt blött här på golvet! Och vems kladdbajs är det man får på tassarna när man går i lådan?
Manfred:
Det är blött här uppe i sovlådorna också.
Elton:
Det är inte jag, för jag bor här ute i ensamhetens kök och jag gör både nummer ett och nummer två på lådan. Mammas sambo tycker att jag är jätteduktig.
Liston:
Vad vet du om det här, Gurkan? Du luktar väldigt mycket...urin idag!
Gurkan:
Vaddå? Jag har inte gjort något. Jag är snäll och söt, rund om magen och heeelt oskyldig. Faktiskt!
Manfred:
Då har vi fått oss ett kiss-och-bajsspöke på halsen! Någon som sett någon med ett skynke över huvudet som låter buhu och lämnar otäcka blötbajsar och andra läckage efter sig? Gurkan? Du brukar ju inbilla dig saker...
Gurkan:
Meeeh... Lägg av...
Liston:
Det är ju inte för intet som mammas sambo kallar dig för kissar-överallt-Gurkan och ber dig dra lärdom av en liten spinkbäbis som Elton! Manfred, vet du om det finns Tena inkontinensskydd för råttpojkar? Vi skulle kunna be mamma att köpa det åt Gurkan, så vi slapp ligga i hans otrevligaste former av kroppsvätskor.
Gurkan:
Som ni retas är det väl inte konstigt om jag blir sängvätare och fisig i magen.
Manfred:
Gurkan... Du är lat! Du är stor och slö och oroväckande slapp i stjärten för din ålder. Vi vill faktiskt bara ha ordning och reda här inne och det är inte så lätt när du bara sätter ner rumpan och gör det du måste göra just där du står eller ligger. Hur många gånger har du inte kissat och gått därifrån när du sovit hos mig, till exempel? Du är minsann ganska äcklig och ofräsch och du kommer aldrig att gå hem hos några damer om du inte börjar skärpa till dig och gå på lådan. Dessutom är det viktigt att du beter dig bra, för snart flyttar Elton in och han kommer att se upp till dig och lära sig utav dig. Liston och jag vill inte bli gamla och gå till tassknölarna upp i ynglingaråttors snuskiga lämningar.
Gurkan:
Ååååååhh, vad ni tjatar! Tjat, tjat, tjat, tjat hela dagarna! Har ni bollarna kvar eller är ni ena larviga kastrater? Lämna mig i fred! Fistomtar!
Liston:
Så det är du som kissar alltså!
Gurkan:
Ni är inte mina morsor! Jag tänker inte lyssna på er.
Manfred:
Liston, är det din eller min tur att brotta ner honom?
Liston:
Helt klart din tur!
Gurkan:
Aje, Manfred! Du är tuuung. Sluuuta! Ok, ok, ok... Jag ska bli ordentlig! Hur mycket väger du egentligen...
Manfred:
Åttahundra gram ren respekt, din valp!
Hallå där! Vi fick rent och snyggt igår, men nu är det helt blött här på golvet! Och vems kladdbajs är det man får på tassarna när man går i lådan?
Manfred:
Det är blött här uppe i sovlådorna också.
Elton:
Det är inte jag, för jag bor här ute i ensamhetens kök och jag gör både nummer ett och nummer två på lådan. Mammas sambo tycker att jag är jätteduktig.
Liston:
Vad vet du om det här, Gurkan? Du luktar väldigt mycket...urin idag!
Gurkan:
Vaddå? Jag har inte gjort något. Jag är snäll och söt, rund om magen och heeelt oskyldig. Faktiskt!
Manfred:
Då har vi fått oss ett kiss-och-bajsspöke på halsen! Någon som sett någon med ett skynke över huvudet som låter buhu och lämnar otäcka blötbajsar och andra läckage efter sig? Gurkan? Du brukar ju inbilla dig saker...
Gurkan:
Meeeh... Lägg av...
Liston:
Det är ju inte för intet som mammas sambo kallar dig för kissar-överallt-Gurkan och ber dig dra lärdom av en liten spinkbäbis som Elton! Manfred, vet du om det finns Tena inkontinensskydd för råttpojkar? Vi skulle kunna be mamma att köpa det åt Gurkan, så vi slapp ligga i hans otrevligaste former av kroppsvätskor.
Gurkan:
Som ni retas är det väl inte konstigt om jag blir sängvätare och fisig i magen.
Manfred:
Gurkan... Du är lat! Du är stor och slö och oroväckande slapp i stjärten för din ålder. Vi vill faktiskt bara ha ordning och reda här inne och det är inte så lätt när du bara sätter ner rumpan och gör det du måste göra just där du står eller ligger. Hur många gånger har du inte kissat och gått därifrån när du sovit hos mig, till exempel? Du är minsann ganska äcklig och ofräsch och du kommer aldrig att gå hem hos några damer om du inte börjar skärpa till dig och gå på lådan. Dessutom är det viktigt att du beter dig bra, för snart flyttar Elton in och han kommer att se upp till dig och lära sig utav dig. Liston och jag vill inte bli gamla och gå till tassknölarna upp i ynglingaråttors snuskiga lämningar.
Gurkan:
Ååååååhh, vad ni tjatar! Tjat, tjat, tjat, tjat hela dagarna! Har ni bollarna kvar eller är ni ena larviga kastrater? Lämna mig i fred! Fistomtar!
Liston:
Så det är du som kissar alltså!
Gurkan:
Ni är inte mina morsor! Jag tänker inte lyssna på er.
Manfred:
Liston, är det din eller min tur att brotta ner honom?
Liston:
Helt klart din tur!
Gurkan:
Aje, Manfred! Du är tuuung. Sluuuta! Ok, ok, ok... Jag ska bli ordentlig! Hur mycket väger du egentligen...
Manfred:
Åttahundra gram ren respekt, din valp!
Jag är vuxen nu!
Gurkan:
Jag harklar mig. Ett, två...Hallå? Hahahaha! Jag låter normalt igen! Lyssna! Lalalalalala. Jag är vuxen! Hoppsan vilken basröst jag har. Jag låter som du, Manfred!
Idag sitter jag i mammas knä och myser och kissar på hennes byxor. Jag har är charmigare än vad jag brukar vara, så lite kiss upprör henne inte. Mitt kiss är ju dessutom en stjärnas kiss, så det är ju en ära att bli nerpinkad av just mig. Jag har hjälpt henne att städa buren och fått mitt porträtt taget som belöning. Jag är proffs vad det gäller burstädning. Mamma plockar bort gamla tidningar och jag sitter i soppåsen och tar emot dem och ser till att det blir ordentligt gjort genom att inspektera en nytvättad burbotten. Är den ordentligt städad så märker jag den med en strimma av mig själv. Mamma brukar klaga på mig när jag gör det. Hon verkar inte förstå att det är ett bevis på att hon städat riktigt duktigt.
Liston:
Jaha, så nu kan du härta ner dig lite och bli en fläskig lortgubbe på riktigt och inte hålla på och domdera med mig mer. Jag har längtat efter den här dagen, Gurkan. Nu förstår jag ju vad du säger igen. Men du är lika ful som vanligt, så kom inte och tro att jag tycker om dig.
Manfred:
Du är lika hjälpsam som du är skrytsam, du. Vi hade hoppats att din egoism skulle stilla sig något efter din tonårskris, men nu är det ju märkbart att du inte kommer att växa ifrån luften i din enfaldiga lilla skalle.
Elton:
Jag vill också hjälpa till, men jag får sitta här ute i köket och ha tråkigt. Jag har bitit ner hängmattan för att förströ mig... Jag har ingen att leka med.
Gurkan:
Om jag inte blivit vuxen hade du gärna fått leka med mig, men nu är jag är stor och då tycker jag att du är fjantig.
Liston:
Är du snäll, kan du få hoppa på min mage ett par gånger och tumla runt och leka. Är du inte snäll, kommer jag att hoppa på din. Jag är vuxen nog att leka med äckliga små råttungar.
Manfred:
Gurkan... Du har lite kvar att lära dig. Kom hit ska jag mangla in lite vett i skallen på dig.
Gurkan:
Det går inte. Det är ju fullt av luft där, säger du ju... Förresten, vem åt upp alla kycklingbenen från igår? Det fanns ju inte ens en liten flisa kvar när vi städade.
Manfred:
Det var nog... Liston?
Liston:
Manfred! Försök inte! Det är du som väger 800 gram! Det gör du ju inte på grund av en strikt diet på luft och kärlek så vitt jag förstår.
Gurkan:
A bit fat, Manfred? Hihihi...
Manfred:
Det är respekt, inte fett!
Liston, Gurkan och Elton:
Jahaaaa...
Jag harklar mig. Ett, två...Hallå? Hahahaha! Jag låter normalt igen! Lyssna! Lalalalalala. Jag är vuxen! Hoppsan vilken basröst jag har. Jag låter som du, Manfred!
Idag sitter jag i mammas knä och myser och kissar på hennes byxor. Jag har är charmigare än vad jag brukar vara, så lite kiss upprör henne inte. Mitt kiss är ju dessutom en stjärnas kiss, så det är ju en ära att bli nerpinkad av just mig. Jag har hjälpt henne att städa buren och fått mitt porträtt taget som belöning. Jag är proffs vad det gäller burstädning. Mamma plockar bort gamla tidningar och jag sitter i soppåsen och tar emot dem och ser till att det blir ordentligt gjort genom att inspektera en nytvättad burbotten. Är den ordentligt städad så märker jag den med en strimma av mig själv. Mamma brukar klaga på mig när jag gör det. Hon verkar inte förstå att det är ett bevis på att hon städat riktigt duktigt.
Liston:
Jaha, så nu kan du härta ner dig lite och bli en fläskig lortgubbe på riktigt och inte hålla på och domdera med mig mer. Jag har längtat efter den här dagen, Gurkan. Nu förstår jag ju vad du säger igen. Men du är lika ful som vanligt, så kom inte och tro att jag tycker om dig.
Manfred:
Du är lika hjälpsam som du är skrytsam, du. Vi hade hoppats att din egoism skulle stilla sig något efter din tonårskris, men nu är det ju märkbart att du inte kommer att växa ifrån luften i din enfaldiga lilla skalle.
Elton:
Jag vill också hjälpa till, men jag får sitta här ute i köket och ha tråkigt. Jag har bitit ner hängmattan för att förströ mig... Jag har ingen att leka med.
Gurkan:
Om jag inte blivit vuxen hade du gärna fått leka med mig, men nu är jag är stor och då tycker jag att du är fjantig.
Liston:
Är du snäll, kan du få hoppa på min mage ett par gånger och tumla runt och leka. Är du inte snäll, kommer jag att hoppa på din. Jag är vuxen nog att leka med äckliga små råttungar.
Manfred:
Gurkan... Du har lite kvar att lära dig. Kom hit ska jag mangla in lite vett i skallen på dig.
Gurkan:
Det går inte. Det är ju fullt av luft där, säger du ju... Förresten, vem åt upp alla kycklingbenen från igår? Det fanns ju inte ens en liten flisa kvar när vi städade.
Manfred:
Det var nog... Liston?
Liston:
Manfred! Försök inte! Det är du som väger 800 gram! Det gör du ju inte på grund av en strikt diet på luft och kärlek så vitt jag förstår.
Gurkan:
A bit fat, Manfred? Hihihi...
Manfred:
Det är respekt, inte fett!
Liston, Gurkan och Elton:
Jahaaaa...
Jag är Elton
Elton:
Egentligen heter jag Sanders Starbright och jag kommer från Sanders uppfödning i Finland. Sanders brukar vinna massor av fina priser när råttorna därifrån kommer till Sverige och blir utställda. Jag är nog inte tillräckligt vit för att vinna de finaste priserna, men jag är ganska söt ändå har jag hört. Jag såg min nya mamma så fort hon kom in på utställningen och hon såg mig. Jag ser ut som hennes vita Igby, säger hon. Vi tyckte om varandra från första stund och jag hade blivit ledsen om jag inte hade fått följa med henne, tror jag. Min nya mamma blev så glad när hon fick veta att jag var till salu. Hon köpte mig utan att fråga sin man först... Det var lite vågat, men det är ju det fina med ögonblicklig kärlek.
Min nya mamma var ju tvungen att välja ett namn som hennes sambo skulle gilla. Han brukar lyssna på Elton John ibland, så då tyckte hon att jag kunde heta Elton. Min nya mammas sambo tyckte att jag var jättegullig och blev inte alls arg för att jag fick flytta hem till dem. Just nu bor jag i en transport i köket, men jag längtar efter att få flytta in med min nya råttfamilj. Min nya mamma vill bara kika lite extra på mig först, för hon är jätterädd om mig och om de råttor hon redan har. Jag känner mig lite vilse och är lite blyg, men jag vågde klättra upp i min nya mammas hand och provsmaka hennes naglar lite på råttbäbisars vis. Här på bilden ligger jag och sover i tidningspapper som jag boat med i natt.
Jag är vad man brukar kalla black eyed white. Visst är jag vit, men i pannan har jag en grå strimma. Den syns tydligt här på bilden. Kanske får jag fler fläckar med åldern. Det vore snyggt med lite grått eller svart runt öronen, tycker jag.
Min nya mamma har gett mig ägg, potatis och grönsaker idag. Den där Per har också matat mig med lite godsaker. Jag kommer nog att trivas här.
Egentligen heter jag Sanders Starbright och jag kommer från Sanders uppfödning i Finland. Sanders brukar vinna massor av fina priser när råttorna därifrån kommer till Sverige och blir utställda. Jag är nog inte tillräckligt vit för att vinna de finaste priserna, men jag är ganska söt ändå har jag hört. Jag såg min nya mamma så fort hon kom in på utställningen och hon såg mig. Jag ser ut som hennes vita Igby, säger hon. Vi tyckte om varandra från första stund och jag hade blivit ledsen om jag inte hade fått följa med henne, tror jag. Min nya mamma blev så glad när hon fick veta att jag var till salu. Hon köpte mig utan att fråga sin man först... Det var lite vågat, men det är ju det fina med ögonblicklig kärlek.
Min nya mamma var ju tvungen att välja ett namn som hennes sambo skulle gilla. Han brukar lyssna på Elton John ibland, så då tyckte hon att jag kunde heta Elton. Min nya mammas sambo tyckte att jag var jättegullig och blev inte alls arg för att jag fick flytta hem till dem. Just nu bor jag i en transport i köket, men jag längtar efter att få flytta in med min nya råttfamilj. Min nya mamma vill bara kika lite extra på mig först, för hon är jätterädd om mig och om de råttor hon redan har. Jag känner mig lite vilse och är lite blyg, men jag vågde klättra upp i min nya mammas hand och provsmaka hennes naglar lite på råttbäbisars vis. Här på bilden ligger jag och sover i tidningspapper som jag boat med i natt.
Jag är vad man brukar kalla black eyed white. Visst är jag vit, men i pannan har jag en grå strimma. Den syns tydligt här på bilden. Kanske får jag fler fläckar med åldern. Det vore snyggt med lite grått eller svart runt öronen, tycker jag.
Min nya mamma har gett mig ägg, potatis och grönsaker idag. Den där Per har också matat mig med lite godsaker. Jag kommer nog att trivas här.
Utställning
Gurkan:
*zkrattaJ*idag har Ja ba typ varit PÅ utZTällning...... azzå jA ba vA fInazt på typ helA byggEt me D va d ba ja Ba typ zOm zåg.... *skrattar*
Manfred:
Vi hade det lugnt och skönt utan dig, Gurkan. Men det var roligt att du kom tillbaka. Mamma lurade Per och sa att hon hade lämnat bort dig till någon som behövde dig bättre. Det småskrattade jag åt. Per gick faktiskt på det! Dessutom så var det intressant att ta del av den kritik som du fick. Mycket intressant, till och med!
Kallade inte du mig en liten fetbulle så sent som förra veckan vid matskålen?
Och vad hände med den där kaxiga attityden som du går omkring och stoltserar med, att du är bäst och allt?
Gurkan:
d E Juh LÄZkit nÄr dOM KlämmeR å peTaj på en!!!!!! d e en maZza Konztiga tantER typ i vItA rokKar... *ler* typ man Kan juH typ tRO att man blIvit galEN....... manfRED........ aZzå ja haj typ Väl typ intE blivit tokig?????
Manfred:
Nej, du var på utställning. Det kan dock lätt uppfattas som dårhus ibland... Tokiga människor som polerar och donar med sina råttkrakar som om de vore diamanter eller något. De blir hoppar galna av putsfläckar eller en fläck på svansen eller det där gula i pälsen som vi karlar har. Lite lätt tvångströjepotential på människor i dessa lägen... Men du är inte galen, Gurkan. Du är bara ett offer för mammas galenskap.
Liston:
HUR KUNDE DU, MAMMA! Va? Din...din...din erbarmliga svikers! Jag var ju den ende vite! Och vem är det här? Va? En ny råtta! Du är ju totalt livsfarlig! Han får aldrig flytta in hos oss, bara så att du vet! Det är jag som är vit här! Jag!
Elton:
Hej! Jag är Elton...
Gurkan och Manfred:
Hej, Elton! Välkommen!
Liston:
Han ser ut som Igby. Jag tycker inte om honom! Han får gärna bo i köket för all framtid om han vill!
*zkrattaJ*idag har Ja ba typ varit PÅ utZTällning...... azzå jA ba vA fInazt på typ helA byggEt me D va d ba ja Ba typ zOm zåg.... *skrattar*
Manfred:
Vi hade det lugnt och skönt utan dig, Gurkan. Men det var roligt att du kom tillbaka. Mamma lurade Per och sa att hon hade lämnat bort dig till någon som behövde dig bättre. Det småskrattade jag åt. Per gick faktiskt på det! Dessutom så var det intressant att ta del av den kritik som du fick. Mycket intressant, till och med!
Kallade inte du mig en liten fetbulle så sent som förra veckan vid matskålen?
Och vad hände med den där kaxiga attityden som du går omkring och stoltserar med, att du är bäst och allt?
Gurkan:
d E Juh LÄZkit nÄr dOM KlämmeR å peTaj på en!!!!!! d e en maZza Konztiga tantER typ i vItA rokKar... *ler* typ man Kan juH typ tRO att man blIvit galEN....... manfRED........ aZzå ja haj typ Väl typ intE blivit tokig?????
Manfred:
Nej, du var på utställning. Det kan dock lätt uppfattas som dårhus ibland... Tokiga människor som polerar och donar med sina råttkrakar som om de vore diamanter eller något. De blir hoppar galna av putsfläckar eller en fläck på svansen eller det där gula i pälsen som vi karlar har. Lite lätt tvångströjepotential på människor i dessa lägen... Men du är inte galen, Gurkan. Du är bara ett offer för mammas galenskap.
Liston:
HUR KUNDE DU, MAMMA! Va? Din...din...din erbarmliga svikers! Jag var ju den ende vite! Och vem är det här? Va? En ny råtta! Du är ju totalt livsfarlig! Han får aldrig flytta in hos oss, bara så att du vet! Det är jag som är vit här! Jag!
Elton:
Hej! Jag är Elton...
Gurkan och Manfred:
Hej, Elton! Välkommen!
Liston:
Han ser ut som Igby. Jag tycker inte om honom! Han får gärna bo i köket för all framtid om han vill!
Blötgurka
Manfred:
Det är skönt att inte behöva åka med på utställning, måste jag medge. Man kan ligga och ha det så här skönt hela dagen:
Vi låg och trynade alla tre i röret. Mamma hade noppat min päls, men jag gillar det så för mig var det bara mysigt att bli snygg. För Gurkan gick det däremot så här illa:
Det hjälpte inte att han försökte komma undan eller att slicka mamma på handen. Hon är hjärtlös!
Slick, slick...
Rymningsförsök...
Nu är Gurkan len och fin som den barnrumpa han är och luktar blomsteräng som den tjej han låter som. Liston och jag roar oss kungligt på hans bekostnad som de testosteronparfymerade karlakalar vi är, förstås.
Det är skönt att inte behöva åka med på utställning, måste jag medge. Man kan ligga och ha det så här skönt hela dagen:
Vi låg och trynade alla tre i röret. Mamma hade noppat min päls, men jag gillar det så för mig var det bara mysigt att bli snygg. För Gurkan gick det däremot så här illa:
Det hjälpte inte att han försökte komma undan eller att slicka mamma på handen. Hon är hjärtlös!
Slick, slick...
Rymningsförsök...
Nu är Gurkan len och fin som den barnrumpa han är och luktar blomsteräng som den tjej han låter som. Liston och jag roar oss kungligt på hans bekostnad som de testosteronparfymerade karlakalar vi är, förstås.
Absolut noll
Liston:
Idag finns det absolut ingenting att berätta, för vad är det vi ska berätta egentligen och vem är det som bryr sig? Som den bittre pedant jag är, så ska det vara ordning på saker. Tjänster. Gentjänster. Berättelse. Kommentar. Nystädat. Stöka till. Gröna ärter. Fina korvar i lådan. Saker ska följa ett visst mönster. Om det inte gör det, så blir jag upprörd. Gurkan är i målbrottet och det bryter mot det vardagliga mönstret. Jag är skitirriterad. Jag ropar utan att få svar och jag börjar muttra fula saker i morrhåren. Mina hängmattor är i tvätten. Amos hus står på balkongen. Manfred vill inte leka och Gurkan bara jävlas med mig. Mamma... Kan vi flytta tillbaka till Norrköping? Det var bättre där, fastän Igby nafsade mig i öronen varje dag och jag såg ut som en skabbråtta och den otäcka katten Vilse satt på lur hela tiden.
Manfred:
Liston... Du bara gnäller. Kom på något nytt. Det var inte bättre förr. Det är bara du som inbillar din luddiga fårskalle att du var så hiiimla lycklig. Allvarligt talat... Norrköping? Kommer inte du ihåg hur vi fick åka fram och tillbaka till Stockholm varje vecka och bo i vår trånga transport i Pers kök? Det är myyyckat bättre nu när vi har allt på ett ställe och mamma lagar bättre mat än någonsin. Idag blir det stekt strömming och potatismos.
Liston:
Jag vill tugga på din tass, Manny. Du är så förjordat präktig! Du kan väl hålla med mig, så att jag blir glad igen! Jag kan väl få göra som riktiga kärringar: gnälla tills jag börjar gråta och så blir jag glad igen? Jag vill inte vara logisk och finurlig.
Gurkan:
azZå... *skrattar* du e BaH...
Liston och Manfred:
Du håller babbeltratten!
Liston:
Som om vi skulle få smaka strömming? Hallå! Vi får ju inte ens gå i soporna! Vi får mos och trista grönsaker, bara för att du är så feeeeet Manfred!
Manfred:
Och du är tunhårig, så nu går jag och kvartar igen. Fisgubbe! Du ska mucka och du är inte ens i tonåren, din patetiske bleknos!
Gurkan:
AZzå LalalalalaLalAaaAA *ler* mEeEnIngZlöööözt *skrattar*
Idag finns det absolut ingenting att berätta, för vad är det vi ska berätta egentligen och vem är det som bryr sig? Som den bittre pedant jag är, så ska det vara ordning på saker. Tjänster. Gentjänster. Berättelse. Kommentar. Nystädat. Stöka till. Gröna ärter. Fina korvar i lådan. Saker ska följa ett visst mönster. Om det inte gör det, så blir jag upprörd. Gurkan är i målbrottet och det bryter mot det vardagliga mönstret. Jag är skitirriterad. Jag ropar utan att få svar och jag börjar muttra fula saker i morrhåren. Mina hängmattor är i tvätten. Amos hus står på balkongen. Manfred vill inte leka och Gurkan bara jävlas med mig. Mamma... Kan vi flytta tillbaka till Norrköping? Det var bättre där, fastän Igby nafsade mig i öronen varje dag och jag såg ut som en skabbråtta och den otäcka katten Vilse satt på lur hela tiden.
Manfred:
Liston... Du bara gnäller. Kom på något nytt. Det var inte bättre förr. Det är bara du som inbillar din luddiga fårskalle att du var så hiiimla lycklig. Allvarligt talat... Norrköping? Kommer inte du ihåg hur vi fick åka fram och tillbaka till Stockholm varje vecka och bo i vår trånga transport i Pers kök? Det är myyyckat bättre nu när vi har allt på ett ställe och mamma lagar bättre mat än någonsin. Idag blir det stekt strömming och potatismos.
Liston:
Jag vill tugga på din tass, Manny. Du är så förjordat präktig! Du kan väl hålla med mig, så att jag blir glad igen! Jag kan väl få göra som riktiga kärringar: gnälla tills jag börjar gråta och så blir jag glad igen? Jag vill inte vara logisk och finurlig.
Gurkan:
azZå... *skrattar* du e BaH...
Liston och Manfred:
Du håller babbeltratten!
Liston:
Som om vi skulle få smaka strömming? Hallå! Vi får ju inte ens gå i soporna! Vi får mos och trista grönsaker, bara för att du är så feeeeet Manfred!
Manfred:
Och du är tunhårig, så nu går jag och kvartar igen. Fisgubbe! Du ska mucka och du är inte ens i tonåren, din patetiske bleknos!
Gurkan:
AZzå LalalalalaLalAaaAA *ler* mEeEnIngZlöööözt *skrattar*
Rymmaren
Gurkan:
Tezting teztInG...näHäPP...Jag låtEr ForTfaRande allDelEz tokit..... *ler* Ja ba zKUlLE juh typ bERättA om huR jOliT d e aTt GÅ pÅ uPPtÄkkzFärD När mamMa tjOr att MAN e i typ BUren, Men nu får ja ba väl typ Fatta Mej Kort å bA berätta atT typ d E jOlit...... Att mammA typ hölL typ på atT zätta zIg på ruMpan av förvåninG när ja typ koM ZpatZerandE in I typ zOVrummET va rOliT d okkzå...... *ler* hON MräktE typ aldRIg aTt ja typ Jymde...... lIzton typ ZtakK å dA jaga haN litE å da täNkTe hoN juh InTE pÅ hUR ZkärpT jA ba är...... *skrattar* Tjo!
Manfred:
Du har så rätt så, Gurkan. Om du säger mycket mer medan du låter så där så kommer vi inte ha några läsare alls till sist, för det är verkligen ingen som förstår vad du jiddrar om. Ja, du rymde medan mamma försvann iväg med Liston. Det var ju kvickt gjort. Att hon inte märkte att du inte fanns där du borde ha varit, var ju kanske lite slarvigt kan tyckas, men den lilla människopipisen hade ju tappat nappen och låg och grät och hon får ju så bråttom när det händer. Som den lille spexare du är, så ville du ju muntra upp stämningen med ett litet överraskningsmoment och det lyckades du ju bra med, erkänner jag. Hennes min var obetalbar!
Liston:
Det är nästan så jag vill buga för dig, Gurkan. Den minen har jag aldrig lyckats locka fram hos mamma.
Tezting teztInG...näHäPP...Jag låtEr ForTfaRande allDelEz tokit..... *ler* Ja ba zKUlLE juh typ bERättA om huR jOliT d e aTt GÅ pÅ uPPtÄkkzFärD När mamMa tjOr att MAN e i typ BUren, Men nu får ja ba väl typ Fatta Mej Kort å bA berätta atT typ d E jOlit...... Att mammA typ hölL typ på atT zätta zIg på ruMpan av förvåninG när ja typ koM ZpatZerandE in I typ zOVrummET va rOliT d okkzå...... *ler* hON MräktE typ aldRIg aTt ja typ Jymde...... lIzton typ ZtakK å dA jaga haN litE å da täNkTe hoN juh InTE pÅ hUR ZkärpT jA ba är...... *skrattar* Tjo!
Manfred:
Du har så rätt så, Gurkan. Om du säger mycket mer medan du låter så där så kommer vi inte ha några läsare alls till sist, för det är verkligen ingen som förstår vad du jiddrar om. Ja, du rymde medan mamma försvann iväg med Liston. Det var ju kvickt gjort. Att hon inte märkte att du inte fanns där du borde ha varit, var ju kanske lite slarvigt kan tyckas, men den lilla människopipisen hade ju tappat nappen och låg och grät och hon får ju så bråttom när det händer. Som den lille spexare du är, så ville du ju muntra upp stämningen med ett litet överraskningsmoment och det lyckades du ju bra med, erkänner jag. Hennes min var obetalbar!
Liston:
Det är nästan så jag vill buga för dig, Gurkan. Den minen har jag aldrig lyckats locka fram hos mamma.
Sömnäventyr på fårskinnsfällen
Manfred:
Idag somnade jag sött på mammas skrivbordsstol. Det är mjukt och varmt där och man kan borra in sig i fårskinsfällen som ligger där. Så här söt var jag då:
Liston:
Ja, du var jättesöt Manfred! Speciellt med nosen i Gurkans kisspöl... Hahahaha!!!
Gurkan:
mAnFred! du zej juh död ut!!! *ler* typ vilkEN tur ATt du Inte e det....... Förlåt att Ja Ba KizZa Dej pÅ typ nozen........ *ler* FELbEdÖmniNG av avztåNd...zå tjodde ja Ba atT du va lizTon OKkzå...
Idag somnade jag sött på mammas skrivbordsstol. Det är mjukt och varmt där och man kan borra in sig i fårskinsfällen som ligger där. Så här söt var jag då:
Liston:
Ja, du var jättesöt Manfred! Speciellt med nosen i Gurkans kisspöl... Hahahaha!!!
Gurkan:
mAnFred! du zej juh död ut!!! *ler* typ vilkEN tur ATt du Inte e det....... Förlåt att Ja Ba KizZa Dej pÅ typ nozen........ *ler* FELbEdÖmniNG av avztåNd...zå tjodde ja Ba atT du va lizTon OKkzå...
Gurkan i målbrottet
Gurkan:
HJälp!!!! *skrattar* hör huj typ Ja låteR!!!! När HÄnde d hÄj????? *skrattar* azzå ja låg Å zov, typ vAkna å nu låTer ja ba zÅ häR!!!!! KoMmER jA bA att Dö????? MAmMa zA att jA ba lUKta Zom eN arg CLiFfOjD IGår...... *ler* e D farLit???? *skrattar* BLiR maN zjuK AV d?????? Azzå dör Man??? azzÅ MAnfjed, ja e rädd...... *skrattar* koMmer ja Ba aTt bli bRa iGen? lIzton, typ får ja BA ZOvA Hoz dej?? typ azzå Om typ ja ba fÖrzökeR hOZta typ zå LåTeJ typ Ja ba kanzke zoV Vanlit IgeN... jA zka fÖrzöKa...... *ler* hozT, HOzT!!!!!! tezTInG, ett, två, tre...... varför låter typ ja ba zÅ konzTiT?? *ler*
Liston:
Hahahaha! Girkan har fått en tupp i halsen! Ja, Gurkan, det är JÄTTEFARLIGT! Om du luktar som en arg Clifford kan du i värsta fall kyssa din pung farväl, men i bästa fall blir du bara vuxen. Jag hoppas att vi vet vilket det blir av de båda alternativen ganska snart, för om du ska låta så här länge till kommer jag att skratta ihjäl mig!
Manfred:
Gurkan, du kan gå och lägga dig igen. Du är i målbrottet. Du är en pissunge i tonåren. Du kommer inte dö om du bara är tyst. Fortsätter du vråla kommer jag däremot att äta dig till frukost!
Gurkan:
ok..... *ler* laLaLAlAlA.... hahAha!!!!! jA BA LåTEr JoolIt!!!!!!
HJälp!!!! *skrattar* hör huj typ Ja låteR!!!! När HÄnde d hÄj????? *skrattar* azzå ja låg Å zov, typ vAkna å nu låTer ja ba zÅ häR!!!!! KoMmER jA bA att Dö????? MAmMa zA att jA ba lUKta Zom eN arg CLiFfOjD IGår...... *ler* e D farLit???? *skrattar* BLiR maN zjuK AV d?????? Azzå dör Man??? azzÅ MAnfjed, ja e rädd...... *skrattar* koMmer ja Ba aTt bli bRa iGen? lIzton, typ får ja BA ZOvA Hoz dej?? typ azzå Om typ ja ba fÖrzökeR hOZta typ zå LåTeJ typ Ja ba kanzke zoV Vanlit IgeN... jA zka fÖrzöKa...... *ler* hozT, HOzT!!!!!! tezTInG, ett, två, tre...... varför låter typ ja ba zÅ konzTiT?? *ler*
Liston:
Hahahaha! Girkan har fått en tupp i halsen! Ja, Gurkan, det är JÄTTEFARLIGT! Om du luktar som en arg Clifford kan du i värsta fall kyssa din pung farväl, men i bästa fall blir du bara vuxen. Jag hoppas att vi vet vilket det blir av de båda alternativen ganska snart, för om du ska låta så här länge till kommer jag att skratta ihjäl mig!
Manfred:
Gurkan, du kan gå och lägga dig igen. Du är i målbrottet. Du är en pissunge i tonåren. Du kommer inte dö om du bara är tyst. Fortsätter du vråla kommer jag däremot att äta dig till frukost!
Gurkan:
ok..... *ler* laLaLAlAlA.... hahAha!!!!! jA BA LåTEr JoolIt!!!!!!
Ordningen återställd!
Liston:
Så där ja! Nu är ordningen återställd! Bloggen är röd igen, Gurkan håller sig på mattan och Manfred jäser i tidningspappret nu när mamma rippat oss på Amos gamla hus (det kan vi ju tacka Gurkan för...) Hrmf! Det kommer att bli en lånnng sommar och jag som sett fram emot en lugn och behaglig ålderdom har gått och blivit barnflicka, precis somjag misstänkte. Manfred vill gärna stoltsera med att han är stor och klok och leder flocken, men när det behövs en ledare, så slickar han sig om nosen och ser åt ett annat håll. Tunnis! Tack och lov att jag finns! Hurra för mig! Jag är själva Ordningen i Kaos, liksom. Det var på tiden att jag fick den rollen, förresten...
Så där ja! Nu är ordningen återställd! Bloggen är röd igen, Gurkan håller sig på mattan och Manfred jäser i tidningspappret nu när mamma rippat oss på Amos gamla hus (det kan vi ju tacka Gurkan för...) Hrmf! Det kommer att bli en lånnng sommar och jag som sett fram emot en lugn och behaglig ålderdom har gått och blivit barnflicka, precis somjag misstänkte. Manfred vill gärna stoltsera med att han är stor och klok och leder flocken, men när det behövs en ledare, så slickar han sig om nosen och ser åt ett annat håll. Tunnis! Tack och lov att jag finns! Hurra för mig! Jag är själva Ordningen i Kaos, liksom. Det var på tiden att jag fick den rollen, förresten...
Vem är vem?
Liston:
Nu har det hänt igen! Jag har blandat ihop Manfred och Gurkan! När det är mycket som händer och Gurkan bara retas (blä för tonåringar), så är det svårt att i stridens hetta se vem som är vem. Jag blir jätteförvirrad när jag vänder mig om för att säga till Gurkan och så står Manfred eller Gurkan eller Manfred eller Gurkan där. Ja, ni hajar hur jag har det! Det är omöjligt att vara barnuppfostrare och sätta ner foten och säga NOG när det finns två lika dana och man inte vet vem det är av de två man ska säga till! Och så gillar båda två rosa. Närmare katastrof än så här kan man ju sällan komma...
Nu har det hänt igen! Jag har blandat ihop Manfred och Gurkan! När det är mycket som händer och Gurkan bara retas (blä för tonåringar), så är det svårt att i stridens hetta se vem som är vem. Jag blir jätteförvirrad när jag vänder mig om för att säga till Gurkan och så står Manfred eller Gurkan eller Manfred eller Gurkan där. Ja, ni hajar hur jag har det! Det är omöjligt att vara barnuppfostrare och sätta ner foten och säga NOG när det finns två lika dana och man inte vet vem det är av de två man ska säga till! Och så gillar båda två rosa. Närmare katastrof än så här kan man ju sällan komma...
Gurk-länk
Liston:
Vill man bli som Gurkan, kan man använda sig av denna finurliga uppfinning:
http://www.angelfire.com/indie/lunarizer/
Vill man bli som Gurkan, kan man använda sig av denna finurliga uppfinning:
http://www.angelfire.com/indie/lunarizer/
Jag har en i röret...
...får en helt ny betydelse. Kolla så mysigt det kan vara:
Det var svårt att bli bra på bilderna. Antingen blev vi blekfisiga och bländade av en blixt, eller suddiga och mörka utan blixt. Mammarazza var på oss som attan med sin kamera. Hon försökte till och med fotografera när jag blev korrigerad av Liston (jag är en jobbig tonåring just nu) men jag slank iväg innan hon hann med. Det får vara någon hejd på pinsamheter! I alla fall de pinsamheter som gäller mig, Gurkan! Däremot gör det inget om någon annan blir utsatt, eller vad sägs om denna ypperliga bild i kategorin rumpor att minnas:
Manfreds bollar är rutiga efter en timma i den ställningen och det tycker jag är jätteroligt!
//Gurkan
Det var svårt att bli bra på bilderna. Antingen blev vi blekfisiga och bländade av en blixt, eller suddiga och mörka utan blixt. Mammarazza var på oss som attan med sin kamera. Hon försökte till och med fotografera när jag blev korrigerad av Liston (jag är en jobbig tonåring just nu) men jag slank iväg innan hon hann med. Det får vara någon hejd på pinsamheter! I alla fall de pinsamheter som gäller mig, Gurkan! Däremot gör det inget om någon annan blir utsatt, eller vad sägs om denna ypperliga bild i kategorin rumpor att minnas:
Manfreds bollar är rutiga efter en timma i den ställningen och det tycker jag är jätteroligt!
//Gurkan
Löv löv lööööv
Gurkan:
Jag känner mig så käääärleksfull idag och jag tycker att vår blogg kan vara rååååååååsa! Livet är så hääääligt och jag är så söööööt! Hurra!
Liston:
GUUUUURKAAAAN!!! JAG BLIR GAAALEEEN!! KOM HIT SÅ SKA JAG..... AAAAAAAAARRRRRGHHH!!
Manfred:
Rosa är fint!
Liston:
Vad är det för FEL på er två? MAMMA! Släpp ut mig NU! Manfred och Gurkan vill ha en ROSA blogg! Jag kan inte bo kvar här!
Manfred:
Om du hade kommit på att bloggen skulle vara rosa så skulle det ha varit ett annat ljud i skällan, misstänker jag...
Gurkan:
Tralalalaaaa...Rosa, rosa, rosa...Nynna liiite grann och vara glaaaad...
Jag känner mig så käääärleksfull idag och jag tycker att vår blogg kan vara rååååååååsa! Livet är så hääääligt och jag är så söööööt! Hurra!
Liston:
GUUUUURKAAAAN!!! JAG BLIR GAAALEEEN!! KOM HIT SÅ SKA JAG..... AAAAAAAAARRRRRGHHH!!
Manfred:
Rosa är fint!
Liston:
Vad är det för FEL på er två? MAMMA! Släpp ut mig NU! Manfred och Gurkan vill ha en ROSA blogg! Jag kan inte bo kvar här!
Manfred:
Om du hade kommit på att bloggen skulle vara rosa så skulle det ha varit ett annat ljud i skällan, misstänker jag...
Gurkan:
Tralalalaaaa...Rosa, rosa, rosa...Nynna liiite grann och vara glaaaad...
Om namn
Manfred:
Hur många gånger har jag inte fått mitt namn kommenterat? Hur många gånger har jag inte blivit hånad och skrattad åt? Manfred! Ibland har jag frågat mig hur mamma kunde göra en sådan sak mot en ljuv råttbäbis. Jag heter ju ändå Råtz Optimus Prime. Jag kunde väl ha fått heta Optimus - den bäste, optimale råttan. Jag blev Manfred för att mitt namn skulle bli ett fredligt och tvåstavigt namn. (Mamma hade sett filmen Ice Age och skrattat sig fördärvad åt mammuten Manfred och den där helt tokige Sid och det var ju en bakomliggande orsak till det valet.) Det hjälpte inte att min uppfödare satte sig på rumpan och bad mamma att tänka om. Mamma hade bestämt sig. Då var det kört!
Manfred kan vid vissa tokroliga tillfällen bli Maffred eller Manny. Båda är förskräckliga! Jag har idag funnit mig i mitt namn och är just den fredlige, sävlige och kloke hanen mamma ville ha i sin flock, men mamma påpekar ibland att jag var lite korkad som barn. Jag hade som hobby att ramla ned rakt i huvudet på de vuxna råttorna. Det var extra roligt att "ramla" på dem när de satt i bajjalådan! Djupt avslappnade och koncentrerade på att göra det stora, rycktes de upp och höll på att hoppa ur pälsen när jag kom fallande som en bomb. Men nummer två kom ut med en väldans fart i alla fall, så det var inga problem med förstoppningar när jag var liten! Visst blev jag korrigerad för detta. Igby var rasande. Även om jag inte förstod varför på den tiden, så förstår jag det idag. Vi har Gurkan i familjen och han gör exakt samma sak mot oss äldre och tycker att det är jätteroligt, naturligtvis. Det kanske är ett genetiskt bustrick? Gurkan är ju ändå min systerson, menar jag.
Dagar av förtvivlan över mitt namns fulhet, tröstar jag mig med att det finns en råtta som har ett fulare namn och det är Gurkan. Arma krake! Han är döpt efter en vattnig grönsak! Tyvärr måste jag säga att han passar i sitt namn. Han är en gurka. Inte en vattnig grönsak, men lite lätt bakom flötet sådär som man kan tänka sig att någon med smeknamnet Gurkan är. Men han är snäll och i det närmaste harmlös, lite vilsen i sig själv. Naiv och barnslig, lätt förvirrad och känslig för kyla... Som en gurka, helt enkelt!
Liston har flockens divigaste namn (men jag måste erkänna att jag avundas honom hans namn). Döpt efter en boxare blir det dock lite patetiskt, med tanke på vår Listons yttepyttiga kroppshydda. Han skulle ha passat i namnen Sillen eller Spinkis. Han har dock en boxares attityd. Han är ettrig och när det gäller så är han beredd att strida så länge det behövs. Om det krävs femton ronder, så går han femton ronder, så att säga. Vare sig det gäller att munhuggas, stöld av medråttas mat, smågnabb eller bara frågan om vem som har störst rätt att ligga bekvämt, så ska han vinna. Man kan köra med Liston till en viss gräns. Han har tålamod, men det går att reta honom så att han tappar besinningen och klappar till. Gurkan går samma (men hårdare) skola som jag själv. Det gick att ramla fem gånger på Liston, men den sjätte åkte man på smäll. Då väntade man en dag och upprepade samma manöver, men då visste man vad som skulle hända och då såg man till att vara ännu snabbare så att han inte hann med. Gurkan har inte lärt sig det sistnämnda ännu... Och då är ändå Liston en krokig gubbe i det närmaste... Fastän han är liten i pälsen, den där Liston, så har han en fruktad rumptackling. Till viss del beundrar jag honom, men till lika (om inte större) del så tycker jag att han är en fjärt och är alldels för stor i mun för att det ska vara bra.
Hur många gånger har jag inte fått mitt namn kommenterat? Hur många gånger har jag inte blivit hånad och skrattad åt? Manfred! Ibland har jag frågat mig hur mamma kunde göra en sådan sak mot en ljuv råttbäbis. Jag heter ju ändå Råtz Optimus Prime. Jag kunde väl ha fått heta Optimus - den bäste, optimale råttan. Jag blev Manfred för att mitt namn skulle bli ett fredligt och tvåstavigt namn. (Mamma hade sett filmen Ice Age och skrattat sig fördärvad åt mammuten Manfred och den där helt tokige Sid och det var ju en bakomliggande orsak till det valet.) Det hjälpte inte att min uppfödare satte sig på rumpan och bad mamma att tänka om. Mamma hade bestämt sig. Då var det kört!
Manfred kan vid vissa tokroliga tillfällen bli Maffred eller Manny. Båda är förskräckliga! Jag har idag funnit mig i mitt namn och är just den fredlige, sävlige och kloke hanen mamma ville ha i sin flock, men mamma påpekar ibland att jag var lite korkad som barn. Jag hade som hobby att ramla ned rakt i huvudet på de vuxna råttorna. Det var extra roligt att "ramla" på dem när de satt i bajjalådan! Djupt avslappnade och koncentrerade på att göra det stora, rycktes de upp och höll på att hoppa ur pälsen när jag kom fallande som en bomb. Men nummer två kom ut med en väldans fart i alla fall, så det var inga problem med förstoppningar när jag var liten! Visst blev jag korrigerad för detta. Igby var rasande. Även om jag inte förstod varför på den tiden, så förstår jag det idag. Vi har Gurkan i familjen och han gör exakt samma sak mot oss äldre och tycker att det är jätteroligt, naturligtvis. Det kanske är ett genetiskt bustrick? Gurkan är ju ändå min systerson, menar jag.
Dagar av förtvivlan över mitt namns fulhet, tröstar jag mig med att det finns en råtta som har ett fulare namn och det är Gurkan. Arma krake! Han är döpt efter en vattnig grönsak! Tyvärr måste jag säga att han passar i sitt namn. Han är en gurka. Inte en vattnig grönsak, men lite lätt bakom flötet sådär som man kan tänka sig att någon med smeknamnet Gurkan är. Men han är snäll och i det närmaste harmlös, lite vilsen i sig själv. Naiv och barnslig, lätt förvirrad och känslig för kyla... Som en gurka, helt enkelt!
Liston har flockens divigaste namn (men jag måste erkänna att jag avundas honom hans namn). Döpt efter en boxare blir det dock lite patetiskt, med tanke på vår Listons yttepyttiga kroppshydda. Han skulle ha passat i namnen Sillen eller Spinkis. Han har dock en boxares attityd. Han är ettrig och när det gäller så är han beredd att strida så länge det behövs. Om det krävs femton ronder, så går han femton ronder, så att säga. Vare sig det gäller att munhuggas, stöld av medråttas mat, smågnabb eller bara frågan om vem som har störst rätt att ligga bekvämt, så ska han vinna. Man kan köra med Liston till en viss gräns. Han har tålamod, men det går att reta honom så att han tappar besinningen och klappar till. Gurkan går samma (men hårdare) skola som jag själv. Det gick att ramla fem gånger på Liston, men den sjätte åkte man på smäll. Då väntade man en dag och upprepade samma manöver, men då visste man vad som skulle hända och då såg man till att vara ännu snabbare så att han inte hann med. Gurkan har inte lärt sig det sistnämnda ännu... Och då är ändå Liston en krokig gubbe i det närmaste... Fastän han är liten i pälsen, den där Liston, så har han en fruktad rumptackling. Till viss del beundrar jag honom, men till lika (om inte större) del så tycker jag att han är en fjärt och är alldels för stor i mun för att det ska vara bra.
Gurkan - utmanaren
Enligt statistiken har vi haft åttioåtta läsare här på vår blogg och närmare sjuhundra sidvisningar. Det skulle innebära att det här inlägget skulle kunna ha åttioåtta kommentarer om alla våra läsare skriver en sådan när de kommer hit och ser det (hahaha - som om det skulle hända). Om vi får tjugo läsare att kommentera det här inlägget, så lovar jag att vara snäll mot Liston en hel vecka och inte kalla honom för dunderprutten någonsin igen. Om det blir fler (nu kiknar jag av skratt) så ska jag sluta att gnaga på Amos hus och Liston lovar att inte riva tidningspapper. Manfred lovar att hålla sig vaken.
Mamma lovar att skriva en bok.
Mamma lovar att skriva en bok.
Liston - med ensamrätt
Jag sitter i fönstret. Det var länge sedan jag satt i fönstret. Det var länge sedan det fanns ett fönster att sitta i, så att säga. Vi grävde i blommorna och då tog mamma bort möjligheten att klättra upp. Sedan flyttade vi. Per tycker inte att råttor ska vara i några fönster. De ska vara i sin bur och därmed basta. Mamma är busig. Hon sätter mig i fönstret så att jag kan titta ut. Det regnar och jag minns...
Jag var liten då. Det kanske regnade. Det kanske var sol. Jag vet inte. Jag var en clown. Amos höll sig för sig själv. Jag försökte busa med min bror, men han sov mest med Morrison. Jag försökte busa med Morrison, men han sov och muttrade. Han var snäll. Jag busade med Igby, men han tyckte aldrig om mig. Han sa att jag tagit hans plats. Det hade jag ju, på sätt och vis. Han var inte minst längre. Men han var fortfarande vackast. Det är han nu också, fastän han varit död i flera månader. Igby drog mig alltid i öronen när han tyckte att jag skulle vara snäll. Han drog mig ofta i öronen. Han drog aldrig Amos i öronen. Amos behövde aldrig korrigeras. Igby var stor och stark, men han var rädd för Clifford. Det gjorde han rätt i. Clifford bodde i en egen bur och var helt tokig på oss. Han skrek fula saker till oss och när vi klättrade på hans bus ville han äta upp oss. Om inte mamma hade fått tag i mig när jag klättrade på Cliffords bur, så skulle jag inte ha haft några tassar kvar. Clifford hatade mig. Han tyckte inte bara lite illa om... Nej, han hatade. Mamma var hans! Världen var hans. Clifford var sin egen men bara mammas.
Jag stal alltid blanka saker. Pengar. Pärlor. Pinglor. Plastbitar. Halsband. Ringar. Jag stal dem och gömde dem i en sovlåda. Jag balanserade högt upp. Klättrade och hoppade. Jag var ung och full av hyss. Jag var bländvit och krullig. Jag stressrosslade. Jag diskades. Men mamma älskade mig. Mamma. Hon är fin hon. Vi hittade på busigheter tillsammans. Hon tog mig med. Jag satt på hennes axel eller i hennes tröja. Vi var ute i parken. Jag luktade så gott, sa hon. Jag har sldrig slutat att lukta gott. Jag har alltid varit ren. Ingen smuts i hårbotten. Bara barnsligt rosa. Varm och skön.
Så förändras livet. Jag är snart två. Liston. Det är jag. Jag tänker på mitt namn ibland. Jag tycker om det. När mamma ropar, kommer jag. Liston. Jag. Amos och Igby, Morrison och Clifford är minnen. Jag var hos Amos när han var sjuk. Min snälle bror blev smal och trött. Han tappade päls och luktade illa. Mamma var orolig. Jag bråkade med Manfred. Jag stökar när det ska hända något. Amos och jag hade alltid varit tillsammans. Jag visste att det höll på att ta slut. Jag skulle bli ensam kvar. Manfred och Gurkan skulle ju finnas där, men utan Amos skulle jag bli den siste vite. Den sista versen på den fina sången. Sången som mamma älskade och var så stolt över. Jag är länken bakåt. Jag är den siste som minns Clifford. Han dog den våren. Det är ett år sedan.
Jag busar fortfarande. Jag rymmer. Jag stjäl inte saker, men jag försöker att öppna saker. Jag klämdes nästan i skåpet i köket när mamma skulle stänga. Hon blev ledsen och grät. Hon hade ju nästan dödat mig och jag hade varit så snabb att hon inte sett mig. Jag slickade hennes händer. Mamma ska inte gråta. Jag brukar dra i hennes tröja. Då ser hon mig. Jag klättrar uppför hennes ben. Jag stjäl hennes smörgåsar. Jag är en busunge. Fastän både Gurkan och Manfred är yngre än jag, så är det jag som är bäbis. Nu finns det en människobäbis och jag får inte all uppmärksamhet som förr. Jag förstör saker och ibland är jag sur och vill inte gå ut. Jag vill inte kramas. Men jag stjäl mammas smörgåsar. Jag kan inte låta bli att busa lite lite i alla fall. Det är min natur att ställa till oreda och vara lite ivägen. Hyss. Det gillar jag.
Jag sitter i fönstret och tittar ut. Jag småler och minns. Jag lever ett gott liv. Jag kunde inte ha fått det bättre. Jag har haft det roligt. Snart är det sommar. Då ska vi gå ut och gå igen, mamma och jag. Jag ska charma alla som jag brukar. Jag. Liston. Smaka på det namnet. Stolthet. Det är det som växer i mitt bröst. Mammans hjärtetroll... Men inte som förr, men ändå... Med ensamrätt.
Jag var liten då. Det kanske regnade. Det kanske var sol. Jag vet inte. Jag var en clown. Amos höll sig för sig själv. Jag försökte busa med min bror, men han sov mest med Morrison. Jag försökte busa med Morrison, men han sov och muttrade. Han var snäll. Jag busade med Igby, men han tyckte aldrig om mig. Han sa att jag tagit hans plats. Det hade jag ju, på sätt och vis. Han var inte minst längre. Men han var fortfarande vackast. Det är han nu också, fastän han varit död i flera månader. Igby drog mig alltid i öronen när han tyckte att jag skulle vara snäll. Han drog mig ofta i öronen. Han drog aldrig Amos i öronen. Amos behövde aldrig korrigeras. Igby var stor och stark, men han var rädd för Clifford. Det gjorde han rätt i. Clifford bodde i en egen bur och var helt tokig på oss. Han skrek fula saker till oss och när vi klättrade på hans bus ville han äta upp oss. Om inte mamma hade fått tag i mig när jag klättrade på Cliffords bur, så skulle jag inte ha haft några tassar kvar. Clifford hatade mig. Han tyckte inte bara lite illa om... Nej, han hatade. Mamma var hans! Världen var hans. Clifford var sin egen men bara mammas.
Jag stal alltid blanka saker. Pengar. Pärlor. Pinglor. Plastbitar. Halsband. Ringar. Jag stal dem och gömde dem i en sovlåda. Jag balanserade högt upp. Klättrade och hoppade. Jag var ung och full av hyss. Jag var bländvit och krullig. Jag stressrosslade. Jag diskades. Men mamma älskade mig. Mamma. Hon är fin hon. Vi hittade på busigheter tillsammans. Hon tog mig med. Jag satt på hennes axel eller i hennes tröja. Vi var ute i parken. Jag luktade så gott, sa hon. Jag har sldrig slutat att lukta gott. Jag har alltid varit ren. Ingen smuts i hårbotten. Bara barnsligt rosa. Varm och skön.
Så förändras livet. Jag är snart två. Liston. Det är jag. Jag tänker på mitt namn ibland. Jag tycker om det. När mamma ropar, kommer jag. Liston. Jag. Amos och Igby, Morrison och Clifford är minnen. Jag var hos Amos när han var sjuk. Min snälle bror blev smal och trött. Han tappade päls och luktade illa. Mamma var orolig. Jag bråkade med Manfred. Jag stökar när det ska hända något. Amos och jag hade alltid varit tillsammans. Jag visste att det höll på att ta slut. Jag skulle bli ensam kvar. Manfred och Gurkan skulle ju finnas där, men utan Amos skulle jag bli den siste vite. Den sista versen på den fina sången. Sången som mamma älskade och var så stolt över. Jag är länken bakåt. Jag är den siste som minns Clifford. Han dog den våren. Det är ett år sedan.
Jag busar fortfarande. Jag rymmer. Jag stjäl inte saker, men jag försöker att öppna saker. Jag klämdes nästan i skåpet i köket när mamma skulle stänga. Hon blev ledsen och grät. Hon hade ju nästan dödat mig och jag hade varit så snabb att hon inte sett mig. Jag slickade hennes händer. Mamma ska inte gråta. Jag brukar dra i hennes tröja. Då ser hon mig. Jag klättrar uppför hennes ben. Jag stjäl hennes smörgåsar. Jag är en busunge. Fastän både Gurkan och Manfred är yngre än jag, så är det jag som är bäbis. Nu finns det en människobäbis och jag får inte all uppmärksamhet som förr. Jag förstör saker och ibland är jag sur och vill inte gå ut. Jag vill inte kramas. Men jag stjäl mammas smörgåsar. Jag kan inte låta bli att busa lite lite i alla fall. Det är min natur att ställa till oreda och vara lite ivägen. Hyss. Det gillar jag.
Jag sitter i fönstret och tittar ut. Jag småler och minns. Jag lever ett gott liv. Jag kunde inte ha fått det bättre. Jag har haft det roligt. Snart är det sommar. Då ska vi gå ut och gå igen, mamma och jag. Jag ska charma alla som jag brukar. Jag. Liston. Smaka på det namnet. Stolthet. Det är det som växer i mitt bröst. Mammans hjärtetroll... Men inte som förr, men ändå... Med ensamrätt.
Mammas människopipis
Manfred:
Vi har blivit bäbis-tv. Den lilla människoräkan brukar parkeras framför vår bur en stund varje dag. Vi brukar titta på varandra tills någon (oftast jag) tappar intresset. Innan jag började titta på människopipisen, var det Amos jobb, men när han dog, blev det mitt göra. Där sitter jag som en korkskalle och bligar på henne och hon bligar tillbaka och blåser spottbubblor och skrattar. Alva heter hon visst. Innan hon kom, älskade mamma oss mer än allt annat. Vi var kungar. Mamma älskar oss fortfarande, men vi är inte nummer ett längre. Men det kanske man kan förstå. Människopipisen är ju mammas eget kött och blod och våra kungakronor har hamnat på svaj, liksom. Alva tycker att jag är fin. Jag kan känna det. Det måste vara min godhet som strålar mot henne och som får henne att klucka av skratt. Jag blir glad när hon skrattar. Jag är en bra barnvakt. Däremot ska hon akta sig för Liston, för han älskar att äta sötsaker och skulle sluka henne i ett nafs. Vi såg ju bara vad som hände med pipisens blöja när Liston kom på hur man öppnade soptunnan! Och han som säger att Gurkan luktar bajs. Gurkan luktar ju bara.
Gurkan:
Jag spexar för henne. Då slutar hon att titta på Manfred. Han är inget rolig, för han ligger ju bara still som den latoxe han är (inte undra på att han är fet). Jag är den ende som får lukta noga på henne, för jag är så snäll och mamma litar på mig. Jag är ju duktig-Gurkan och Alva tycker om mig för att jag är så blank och slät. Alva är jättesöt med sina spottfåror vid munnen. Jag tycker att hon är rolig när hon blåser bubblor. Då skrattar jag och så skrattar hon. Vi är bästisar nästan, hon och jag. Vi förstår varandra. Jag luktar inte alls bajs. Jag tycker att Manfred är orättvis när han säger så. Han är värsta pruttkudden, men han tar aldrig ansvar för sina egna fisar utan skyller alltid på oss andra. Ibland skyller han till och med på Alva. Det tycker jag är fult. Manfred är inte hälften den diplomat och snällgubbe som han säger att han är. Men jag är snäll, för det har faktiskt mamma sagt. Så det så! Och Alva är min kompis!
Liston:
Jag tittade bara! Jag skulle vara se vad det var! Manfred antyder att jag skulle ha ätit något i blöjan! Han är så elak att det osar svavel om honom! Manfred, din...din...din mus! Vad Alva anbelangar, så tycker jag att hon är skitäcklig som bara gurglar sig och läcker spott och andra kroppsvätskor. Allt handlar bara om Alva, Alva, Alva hela dagarna. Jag då? Liston? Det är som om jag inte finns längre. Inte ens längst ner på listan. Till och med Gurkan är bättre än vad jag är. Jag saknar Amos! Han såg mig minsann. Han förstod! Jag trodde att mamma skulle vara min för alltid, men näe då... Peeer och Alvaaaa är så hiiimla gulliga. Bah! Om jag kunde KRÄKAS så skulle jag göra det! Det är så sockersött att jag får dra ut mina tänder. Det är äckligt! ÄCKLIGT! Jag vill ha mamma tillbaka! Hon är min, min, min! Hör ni det? Minminminminminmin! Det är därför jag biter Per i tårna. Han är dum. Han tog mamma från mig. Jag tänker aldrig att göra mig till för en människopipis! Aldrig! Det är jag som är mammas hjärtegull! Jag - Liston! Har ni förstått det?
Gurkan:
Manfred... Liston gråter...
Gurkans första försök att bli stor
Gurkan:
Jag älskar mig, Gurkan! Jag är den finaste jag vet. Min päls är så len. Min färg är så ren och jämn. Jag doftar sommaräng och min pung är som svalor som häckar. Om jag kunde få ungar med mig själv, så skulle jag göra fem kullar. Minst! Jag och mig själv skulle få de finaste små siameskottar som finns. Mina gener är magnifika. Mitt ego är större än universum. Jag är så otroligt bra! Jag är bäst! Åh, vad jag vill hångla upp...
Manfred:
Stopp, Gurkan! Hör hur du låter! Du måste börja se andra också. Det är ingenting smickrande i att vara så egocentrisk som du. Världen kretsar inte bara kring dig.
Gurkan:
Inte? Kan jag få vara kär i min syster då, om jag inte får vara kär i mig. Det är ju nästan som jag, fast ändå inte. Hon kan ju få ungar! Och hon är snygg! Kolla själv!
Manfred:
Vad ska människor tro om dig när de läser det här?
Gurkan:
Jag är råtta! Jag tänker inte som människor.
Manfred:
Förvisso... Men människor tänker som människor och de kommer att tycka att du är knäpp.
Liston:
De kommer att tycka att mamma är knäpp. Det är ju hon som skriver!
Gurkan och Manfred:
Tyst med dig!
Manfred:
Försök förstå. Att vara kär i din syster är ingen lösning och det är lika illa som att du skulle vara kär i mig för att jag är din morbror.
Gurkan:
Vem säger att jag inte är kär i dig då?
Liston:
Va? Är du kär i Manfred?
Manfred:
Ingenting blir bättre av det där, Liston! Gurkan, du behöver inte vara hals över huvud kär i någon alls, varken i dig själv eller någon annan. Vi är en flock, en enhet. Vi håller ihop. Du ska vara dig själv utan att överdriva. Vi tycker om dig som du är utan att du behöver hävda dig.
Gurkan:
Vem är jag då?
Liston:
Du är flockens idiot! Väx upp!
Manfred:
Han försöker, Liston! Han försöker! Kommer du inte ihåg hur det var?
Liston:
Nej! Det hände aldrig mig. Jag växte aldrig upp.
Gurkan:
Jag visste att det var något fel på dig! Jag visste det! Manfred... När blir man stor? När vinner man respekt?
Manfred:
När du vinner din trygghet i dig själv, vinner du även respekt. Lyssna och lär. Sakta ner. Våga att bara vara utan krav på att duga bättre än någon annan. Liston och jag tycker om dig, det vet du.
Liston:
Gurkan luktar bajs!
Gurkan:
När börjar jag då?
Manfred:
Du har redan börjat!
Gurkan:
Manfred... Jag tycker om dig! Du är snäll!
Manfred:
Det är du med, Gurkan, min pojke.
Liston:
Jag då?
Manfred och Gurkan:
Du är idioten i buren! Väx upp!
Liston:
Tsss...
Jag älskar mig, Gurkan! Jag är den finaste jag vet. Min päls är så len. Min färg är så ren och jämn. Jag doftar sommaräng och min pung är som svalor som häckar. Om jag kunde få ungar med mig själv, så skulle jag göra fem kullar. Minst! Jag och mig själv skulle få de finaste små siameskottar som finns. Mina gener är magnifika. Mitt ego är större än universum. Jag är så otroligt bra! Jag är bäst! Åh, vad jag vill hångla upp...
Manfred:
Stopp, Gurkan! Hör hur du låter! Du måste börja se andra också. Det är ingenting smickrande i att vara så egocentrisk som du. Världen kretsar inte bara kring dig.
Gurkan:
Inte? Kan jag få vara kär i min syster då, om jag inte får vara kär i mig. Det är ju nästan som jag, fast ändå inte. Hon kan ju få ungar! Och hon är snygg! Kolla själv!
Manfred:
Vad ska människor tro om dig när de läser det här?
Gurkan:
Jag är råtta! Jag tänker inte som människor.
Manfred:
Förvisso... Men människor tänker som människor och de kommer att tycka att du är knäpp.
Liston:
De kommer att tycka att mamma är knäpp. Det är ju hon som skriver!
Gurkan och Manfred:
Tyst med dig!
Manfred:
Försök förstå. Att vara kär i din syster är ingen lösning och det är lika illa som att du skulle vara kär i mig för att jag är din morbror.
Gurkan:
Vem säger att jag inte är kär i dig då?
Liston:
Va? Är du kär i Manfred?
Manfred:
Ingenting blir bättre av det där, Liston! Gurkan, du behöver inte vara hals över huvud kär i någon alls, varken i dig själv eller någon annan. Vi är en flock, en enhet. Vi håller ihop. Du ska vara dig själv utan att överdriva. Vi tycker om dig som du är utan att du behöver hävda dig.
Gurkan:
Vem är jag då?
Liston:
Du är flockens idiot! Väx upp!
Manfred:
Han försöker, Liston! Han försöker! Kommer du inte ihåg hur det var?
Liston:
Nej! Det hände aldrig mig. Jag växte aldrig upp.
Gurkan:
Jag visste att det var något fel på dig! Jag visste det! Manfred... När blir man stor? När vinner man respekt?
Manfred:
När du vinner din trygghet i dig själv, vinner du även respekt. Lyssna och lär. Sakta ner. Våga att bara vara utan krav på att duga bättre än någon annan. Liston och jag tycker om dig, det vet du.
Liston:
Gurkan luktar bajs!
Gurkan:
När börjar jag då?
Manfred:
Du har redan börjat!
Gurkan:
Manfred... Jag tycker om dig! Du är snäll!
Manfred:
Det är du med, Gurkan, min pojke.
Liston:
Jag då?
Manfred och Gurkan:
Du är idioten i buren! Väx upp!
Liston:
Tsss...
Liston försvarar sin pung
Liston:
Jaha... För vissa kan det här verka som ett snuskigt och otillbörligt inlägg och den känslige bör i möjligaste mån undvika att se på bilderna. Jag försvarar mitt inlägg i det att det är absolut nödvändigt att försvara sin stolthet (i hanråttors lilla värld är pungen en del av stoltheten, antal möjliga sovtimmar per dygn, omåttlig aptit och gott hull tre andra) och dessutom var det faktiskt Manfred som började!
Min pung är lockig och vit som resten av mig. Fast och jämn i formen. Jämt behårad och inte skrynklig (som Manfreds). Jag vet inte om den fungerar, eftersom jag aldrig har fått nöjet att testa, men jag har den ju i behåll i alla fall, så någon psykråtta som dominerar är jag inte!
(Bevare mig väl - kastrering är det ultimata straffet för en stolt hane, hellre döden för min del!)
Det här är alltså min stjärt! Det är pinsamt att behöva fotogrfera den, men nöden har ingen lag... Lortig svans har jag för tillfället, men det är övergående, så snart mamma ser till att tvätta den. Annars ser man inte mycket fel på min lilla liljevita ändalykt, eller hur?
Nu till Manfreds pung! Kolla:
Vem var det som sa att jag hade en liten? Och vad är det för naken fläck där på magen? Ett resultat av dålig vaxning, en felrakning eller kanske är min vän bara en dålig rex? Va? Svara på det, Manfred, din fjant!
Nu är jag ju en stolt hane och det ligger liksom inte för mig att berömma någons mjuka päls eller fina pung. Det är inte så... matcho, om ni förstår. Man kan lätt misstolkas. Jag är ju en stolt hane och vill inte gärna smickra ett ego som redan är så stort, men Gurkans pung är i sanningens namn ett enastående exemplar. Missförstå mig rätt nu, Gurkan. Jag tycker inte om dig mer än som lek- och flockkompis! Det ska du ha klart för dig nästa gång vi delar hängmatta. Din pung gör sig bara ovanligt fint på bild...
Manfred:
Liston... Ska du verkligen blogga det här? Då känner jag inte dig längre... Men jag är nödd att hålla med dig. Din pung är större än min och Gurkans är störst av dem alla och gör sig himla fint på bild. Det här säger jag bara för att det är god mat idag och för att jag är en mycket storsint råtta.
Gurkan:
Blogga det här, Liston! Blogga, blogga, blogga! Jag är ju den finaste som finns! Alla måste få se! Liston! Du har den mjukaste päls jag vet. Jag tycker om dig!
Liston:
Gurkan, för helvete! Skärp dig, annars tar jag tillbaka allt! Porråtta!!
Manfred:
Jösses... Jag blir så trött på er två!
Liston och Gurkan:
Manfred har liten puung! Hahahaha... Men du får sova i vår hängmatta i alla fall. Fastän du är en gammal sur kissgubbe...
Jaha... För vissa kan det här verka som ett snuskigt och otillbörligt inlägg och den känslige bör i möjligaste mån undvika att se på bilderna. Jag försvarar mitt inlägg i det att det är absolut nödvändigt att försvara sin stolthet (i hanråttors lilla värld är pungen en del av stoltheten, antal möjliga sovtimmar per dygn, omåttlig aptit och gott hull tre andra) och dessutom var det faktiskt Manfred som började!
Min pung är lockig och vit som resten av mig. Fast och jämn i formen. Jämt behårad och inte skrynklig (som Manfreds). Jag vet inte om den fungerar, eftersom jag aldrig har fått nöjet att testa, men jag har den ju i behåll i alla fall, så någon psykråtta som dominerar är jag inte!
(Bevare mig väl - kastrering är det ultimata straffet för en stolt hane, hellre döden för min del!)
Det här är alltså min stjärt! Det är pinsamt att behöva fotogrfera den, men nöden har ingen lag... Lortig svans har jag för tillfället, men det är övergående, så snart mamma ser till att tvätta den. Annars ser man inte mycket fel på min lilla liljevita ändalykt, eller hur?
Nu till Manfreds pung! Kolla:
Vem var det som sa att jag hade en liten? Och vad är det för naken fläck där på magen? Ett resultat av dålig vaxning, en felrakning eller kanske är min vän bara en dålig rex? Va? Svara på det, Manfred, din fjant!
Nu är jag ju en stolt hane och det ligger liksom inte för mig att berömma någons mjuka päls eller fina pung. Det är inte så... matcho, om ni förstår. Man kan lätt misstolkas. Jag är ju en stolt hane och vill inte gärna smickra ett ego som redan är så stort, men Gurkans pung är i sanningens namn ett enastående exemplar. Missförstå mig rätt nu, Gurkan. Jag tycker inte om dig mer än som lek- och flockkompis! Det ska du ha klart för dig nästa gång vi delar hängmatta. Din pung gör sig bara ovanligt fint på bild...
Manfred:
Liston... Ska du verkligen blogga det här? Då känner jag inte dig längre... Men jag är nödd att hålla med dig. Din pung är större än min och Gurkans är störst av dem alla och gör sig himla fint på bild. Det här säger jag bara för att det är god mat idag och för att jag är en mycket storsint råtta.
Gurkan:
Blogga det här, Liston! Blogga, blogga, blogga! Jag är ju den finaste som finns! Alla måste få se! Liston! Du har den mjukaste päls jag vet. Jag tycker om dig!
Liston:
Gurkan, för helvete! Skärp dig, annars tar jag tillbaka allt! Porråtta!!
Manfred:
Jösses... Jag blir så trött på er två!
Liston och Gurkan:
Manfred har liten puung! Hahahaha... Men du får sova i vår hängmatta i alla fall. Fastän du är en gammal sur kissgubbe...
Manfred pratar mat
Manfred:
Egentligen var det meningen att jag skulle racka ner på människor, deras skrala intelligens och deras perversa förkärlek för inbördes beundran. Vi råttor drabbas indirekt, eftersom en i människornas ögon tuff och cool människa också har tuffa och snygga råttor (även om de egentligen är fula som stryk och luktar som Gurkan). Jag och de andra boysen, levande och döda, är våra egna kändisar, helt oberoende av om vår mamma är tuff eller otuff, och ger vanligtvis tusan i om vi blir smickrade offentligt eller inte (med Gurkan kan det vara en annan historia förstås eftersom hans ego är som kaustiksoda och fräter på allt som det kommer i närheten av) bara vi får ett skrovmål minst en gång om dagen.
Där kom jag helt osökt in på ämnet för dagen: mat. Liston brukar anklaga mig för att vara en skulpyts som äter allt och som är fet som synden. Liston är en tanig räka och det ända som är stort på honom är munnen och möjligen hans pung (men min är större, ja, till och med Gurkans är större). Ha! Nåväl.. Mat. Det måste man ha för att bevara sin fagra kropp och dess pondus. Mat behövs för att man ska kunna sova bra - den som somnat hungrig förstår. Det sistnämnda (dvs att somna hungrig) har jag aldrig behövt göra. Jag är en mycket empatisk råtta (till skillnad från Gurkan, den egoisten) och kan sätta mig in i hur det skulle vara. Mycket otrevligt, på min ära!
Mamma serverar alltid gott krubb. Idag får vi t ex bulgursallad med blomkål, morötter och bönor (det ser ut att vara mest bulgur, men det gottigaste gömmer sig under det). Till denna exklusiva måltid serveras en flaska rött te med en härligt söt smak. Jag har hamnat på ett gott matställe och är nöjdare än vad som är lovligt. Nu ska jag gå och hylla min mamma med en liten klättervisa och en rymning i sann busanda. Först därefter ska jag sova igen. Tralalala...
Liston:
Wtf? Liten pung! De är jäklar i min lilla låda inget fel på min pung, din babian!
Gurkan:
Hahahaha... Liston har liten puung, Liston har liten puung...
Egentligen var det meningen att jag skulle racka ner på människor, deras skrala intelligens och deras perversa förkärlek för inbördes beundran. Vi råttor drabbas indirekt, eftersom en i människornas ögon tuff och cool människa också har tuffa och snygga råttor (även om de egentligen är fula som stryk och luktar som Gurkan). Jag och de andra boysen, levande och döda, är våra egna kändisar, helt oberoende av om vår mamma är tuff eller otuff, och ger vanligtvis tusan i om vi blir smickrade offentligt eller inte (med Gurkan kan det vara en annan historia förstås eftersom hans ego är som kaustiksoda och fräter på allt som det kommer i närheten av) bara vi får ett skrovmål minst en gång om dagen.
Där kom jag helt osökt in på ämnet för dagen: mat. Liston brukar anklaga mig för att vara en skulpyts som äter allt och som är fet som synden. Liston är en tanig räka och det ända som är stort på honom är munnen och möjligen hans pung (men min är större, ja, till och med Gurkans är större). Ha! Nåväl.. Mat. Det måste man ha för att bevara sin fagra kropp och dess pondus. Mat behövs för att man ska kunna sova bra - den som somnat hungrig förstår. Det sistnämnda (dvs att somna hungrig) har jag aldrig behövt göra. Jag är en mycket empatisk råtta (till skillnad från Gurkan, den egoisten) och kan sätta mig in i hur det skulle vara. Mycket otrevligt, på min ära!
Mamma serverar alltid gott krubb. Idag får vi t ex bulgursallad med blomkål, morötter och bönor (det ser ut att vara mest bulgur, men det gottigaste gömmer sig under det). Till denna exklusiva måltid serveras en flaska rött te med en härligt söt smak. Jag har hamnat på ett gott matställe och är nöjdare än vad som är lovligt. Nu ska jag gå och hylla min mamma med en liten klättervisa och en rymning i sann busanda. Först därefter ska jag sova igen. Tralalala...
Liston:
Wtf? Liten pung! De är jäklar i min lilla låda inget fel på min pung, din babian!
Gurkan:
Hahahaha... Liston har liten puung, Liston har liten puung...
Vindsfynd
Liston:
Idag rotade mamma på vinden och gissa vad hon fann? Min gamla leksak! Den har jag stått och rullat på idag. Jag känner mig som en liten busunge igen. Här är jag med leksaken i bakgrunden. Idag är jag glad!
Manfred:
Håll mun, Liston! Du stör med ditt leksaksskrammel! Kan du inte göra det i natt, åtminstone. Vi vill ju sova här!
Gurkan:
Liston! Tror du att vi är impade eller? Du är en gammal gubbe! Du ska inte leka. Du ska ligga och fisa i en hängmatta. Lämna buset till mig!
Idag rotade mamma på vinden och gissa vad hon fann? Min gamla leksak! Den har jag stått och rullat på idag. Jag känner mig som en liten busunge igen. Här är jag med leksaken i bakgrunden. Idag är jag glad!
Manfred:
Håll mun, Liston! Du stör med ditt leksaksskrammel! Kan du inte göra det i natt, åtminstone. Vi vill ju sova här!
Gurkan:
Liston! Tror du att vi är impade eller? Du är en gammal gubbe! Du ska inte leka. Du ska ligga och fisa i en hängmatta. Lämna buset till mig!
Förbannat nystädat
Manfred:
Hur kommer det sig att det alltid ska städas när jag just fått det mysigt i mitt hus? Med rivet tidningspapper och delar av handduk har jag byggt ett bo. Där ligger jag och kurar varje dag. Ibland är vi allihop i mitt fina bo. Men så tycker plötsligt mamma att det luktar kiss och så kommer hon eller Per och städar. Där ryker mitt bo! Jag får bygga ett nytt livsverk fler än en gång i veckan. Ibland bygger jag upp till fyra livsverk i veckan! Hur många av er gör det? Här lägger jag min själ och mitt hjärta i att inreda och så rivs det bort som om det vore skräp! Det är förnedrande och resepktlöst! Jag ska protestera! Jag ska kalla råttigheten till en demonstration! Reclaim The Rat Nest! Vi samlas i morgon på Odenplan klockan sexton och så slår vi sönder skyltfönster och kissar i trappuppgångar och så skyller vi ifrån oss när andra blir arga på oss! Upp till kamp för våra bon, råttor! Upp till kamp emot människornas tokiga och oberättigande bortstädandet av den allmänna mysfaktorn i våra hem! Nu får det vara nog!
Hur kommer det sig att det alltid ska städas när jag just fått det mysigt i mitt hus? Med rivet tidningspapper och delar av handduk har jag byggt ett bo. Där ligger jag och kurar varje dag. Ibland är vi allihop i mitt fina bo. Men så tycker plötsligt mamma att det luktar kiss och så kommer hon eller Per och städar. Där ryker mitt bo! Jag får bygga ett nytt livsverk fler än en gång i veckan. Ibland bygger jag upp till fyra livsverk i veckan! Hur många av er gör det? Här lägger jag min själ och mitt hjärta i att inreda och så rivs det bort som om det vore skräp! Det är förnedrande och resepktlöst! Jag ska protestera! Jag ska kalla råttigheten till en demonstration! Reclaim The Rat Nest! Vi samlas i morgon på Odenplan klockan sexton och så slår vi sönder skyltfönster och kissar i trappuppgångar och så skyller vi ifrån oss när andra blir arga på oss! Upp till kamp för våra bon, råttor! Upp till kamp emot människornas tokiga och oberättigande bortstädandet av den allmänna mysfaktorn i våra hem! Nu får det vara nog!
Handdukar ska veta sin plats
Gurkan:
Jag blir ofta anklagad för att vara ett äckel efterom jag tycker om att sitta mjukt och skönt när jag ska tömma tarmen. Eftersom handdukarna ligger i våra sovlådor, så blir det ju naturligt för mig att lätta på trycket just där. Alla grälar på mig för det. Manfred kallar mig gris. Liston säger att jag är en kissgurka och mamma håller med Liston. Ingen förstår det fina i att njuta av stunden, även den där alldeles speciella pausen som bara är ens egen liksom. Nu har jag bestämt mig för att möta mina kritiker på halva vägen (bara för att bevisa för dem hur himla smart och snäll jag är såklart). Jag lägger helt enkelt handdukarna i bajslådan! Va? Det är väl duktigt av mig? Det tycker i alla fall jag. Och eftersom jag är bäst, så vet jag att jag har rätt!
Jag blir ofta anklagad för att vara ett äckel efterom jag tycker om att sitta mjukt och skönt när jag ska tömma tarmen. Eftersom handdukarna ligger i våra sovlådor, så blir det ju naturligt för mig att lätta på trycket just där. Alla grälar på mig för det. Manfred kallar mig gris. Liston säger att jag är en kissgurka och mamma håller med Liston. Ingen förstår det fina i att njuta av stunden, även den där alldeles speciella pausen som bara är ens egen liksom. Nu har jag bestämt mig för att möta mina kritiker på halva vägen (bara för att bevisa för dem hur himla smart och snäll jag är såklart). Jag lägger helt enkelt handdukarna i bajslådan! Va? Det är väl duktigt av mig? Det tycker i alla fall jag. Och eftersom jag är bäst, så vet jag att jag har rätt!
Tidningspappershyss
Liston:
I natt har jag åter igen drivit mamma till vansinne. Jag och Manfred brukar dela på den uppgiften. Mamma brukar ha svårt att somna om när hon har matat den där människopipisen som försöker bräda oss råttor och som alla människor tycker äääär sååå söööt. Bah! Jag - mammas absoluta hjärtegryn - finner mig inte i att vara nummer två längre! Jag utkräver min hämn och gör det till ett sant nöje. Jag river tidningspapper och boar runt i hela buren. Det är ett roligt tidsfördriv när mörkret fallit över oss och vi nattaktiva vaknar. Mamma blir rysligt nattaktiv hon också när jag sliter och drar i pappret. Hon blir aggro, men hon är ju så gullig när hon är arg! Så här fint blev det:
Så här söt är jag på dagen. Då kan ingen vara arg på mig längre.
På den här bilden syns det tydligt hur viiit och fiiin jag är och det syns också att jag är Amos bror. Våra öron är lika! Men jag är vitare än vad han var! Och slankare! Och luktar godare!
I natt har jag åter igen drivit mamma till vansinne. Jag och Manfred brukar dela på den uppgiften. Mamma brukar ha svårt att somna om när hon har matat den där människopipisen som försöker bräda oss råttor och som alla människor tycker äääär sååå söööt. Bah! Jag - mammas absoluta hjärtegryn - finner mig inte i att vara nummer två längre! Jag utkräver min hämn och gör det till ett sant nöje. Jag river tidningspapper och boar runt i hela buren. Det är ett roligt tidsfördriv när mörkret fallit över oss och vi nattaktiva vaknar. Mamma blir rysligt nattaktiv hon också när jag sliter och drar i pappret. Hon blir aggro, men hon är ju så gullig när hon är arg! Så här fint blev det:
Så här söt är jag på dagen. Då kan ingen vara arg på mig längre.
På den här bilden syns det tydligt hur viiit och fiiin jag är och det syns också att jag är Amos bror. Våra öron är lika! Men jag är vitare än vad han var! Och slankare! Och luktar godare!
Pissgurkan!
Liston:
Kolla vad den där sabla Gurrrrrkan gjort? Jag håller ju för fabian på att ramla UR! Hur tänker han egentligen? Jag tror inte att han tänker alls! Han brukar också sova i hängmattor, så han borde inte sitta och tugga ihjäl dem. Det är lite som att blita sig själv i tassen, ju! Jag blir så sur på honom. Kan inte den där Manfred säga till honom, eller? Det är ju i alla fall hans systerson! Och Manfred påstår ju att det är han som är flockledare! Vad är jag då? Hans barnflicka? Jösses! Kan man inte få lite lugn och ro här inne?
Listons svans sticker ut genom hålet som Gurkan tillverkat under natten.
Kolla vad den där sabla Gurrrrrkan gjort? Jag håller ju för fabian på att ramla UR! Hur tänker han egentligen? Jag tror inte att han tänker alls! Han brukar också sova i hängmattor, så han borde inte sitta och tugga ihjäl dem. Det är lite som att blita sig själv i tassen, ju! Jag blir så sur på honom. Kan inte den där Manfred säga till honom, eller? Det är ju i alla fall hans systerson! Och Manfred påstår ju att det är han som är flockledare! Vad är jag då? Hans barnflicka? Jösses! Kan man inte få lite lugn och ro här inne?
Listons svans sticker ut genom hålet som Gurkan tillverkat under natten.
Första inlägget
Välkommen till vår blogg! Det är vi som är boysen, gänget, mammas hjärtan...
Liston
Det är jag som äldst i vår grupp. Det kan vara bra att veta! Jag föddes fredagen den 13:e augusti 2004 och förärades det otursbringande namnet Nightsider's Macbeth, men kallas Liston. Jag är black eyed white (heelt viiit och fiiin som mamma brukar säga) och jag är alldeles krullig (det kallas rex, för den som inte vet, men är ingen egen ras som många knäppisar tror, bara ett vanligt genetiskt litet trix). Jag är mammas ögonsten. Hon säger att livet inte är värt något utan mig och tycker att jag luktar godast i hela världen. Jag är himla rolig och smart. Några säger att jag är en spinkig liten skit, men de har helt fel. Jag är perfekt! Jag är dödssnygg och jag rumptacklar gärna den som säger något annat (vanligtvis den där jäkla Gurkan)! Jag busar helst med mammas sambos fötter. Han blir rädd för mig och det gör det ju bara ännu roligare att smånypa honom i tårna. Jag busar gärna med mamma också och rymmer ibland också. Det är roligt... Mamma blir helt ifrån sig och tror att jag dött eller kommit bort. Jag brukar oftast sitta under skohyllan och småfnittra.
Manfred
Hej! Jag heter Manfred (egentligen Råtz Optimus Prime). Jag fyller två år i december. Jag är en siamese seal point och jag är rex precis som Liston. Jag är mammas ögonsten, ja, en riktigt gospåse! Hon älskar mig jättemycket och jag luktar mycket godare än Liston. Jag är snällare också. Jag tycker om att sova och att äta mat. Jag bråkar aldrig, men jag busar gärna och flörtar med fina människotjejer. Det bästa stället hemma hos oss är definitivt i det gamla trähuset, men även bajslådan går alldeles ypperligt att kvarta i (då har man ju allt omkring sig, så att säga). Äta är roligt. Sa jag det?
Gurkan
Tja! Jag är faktiskt den finaste råttan i hela buren! Jag heter Råtz Lester Young men kallas för Gurkan. Det töntiga smeknamnet har jag fått av mammas sambo för att jag hade oturen att lukta gurka. Jag är också en siamese seal point, men ingen himla krulltott! Jag är slät och len som en barnstjärt. Jag är helt oemotståndligt gullig och jag har mer humor än Liston och Manfred. Jag tycker om att ha sönder saker och att flytta runt på grejer. Jag brukar rymma ihop med Liston (jag är faktiskt mycket bättre på att rymma än vad han är - ja, jag är faktiskt mycket bättre än Liston på precis allting). Jag är jättesnabb och smidig, tycker jag. Jag är intelligent också (mamma säger faktiskt att jag är lika smart som Clifford, ja, kanske ännu smartare) och gillar att klättra och hoppa. Jag är bäst!