Boysens blogg

Manfred:
Vi har blivit bäbis-tv. Den lilla människoräkan brukar parkeras framför vår bur en stund varje dag. Vi brukar titta på varandra tills någon (oftast jag) tappar intresset. Innan jag började titta på människopipisen,  var det Amos jobb, men när han dog, blev det mitt göra. Där sitter jag som en korkskalle och bligar på henne och hon bligar tillbaka och blåser spottbubblor och skrattar. Alva heter hon visst. Innan hon kom, älskade mamma oss mer än allt annat. Vi var kungar. Mamma älskar oss fortfarande, men vi är inte nummer ett längre. Men det kanske man kan förstå. Människopipisen är ju mammas eget kött och blod och våra kungakronor har hamnat på svaj, liksom. Alva tycker att jag är fin. Jag kan känna det. Det måste vara min godhet som strålar mot henne och som får henne att klucka av skratt. Jag blir glad när hon skrattar. Jag är en bra barnvakt. Däremot ska hon akta sig för Liston, för han älskar att äta sötsaker och skulle sluka henne i ett nafs. Vi såg ju bara vad som hände med pipisens blöja när Liston kom på hur man öppnade soptunnan! Och han som säger att Gurkan luktar bajs. Gurkan luktar ju bara.

Gurkan:
Jag spexar för henne. Då slutar hon att titta på Manfred. Han är inget rolig, för han ligger ju bara still som den latoxe han är (inte undra på att han är fet). Jag är den ende som får lukta noga på henne, för jag är så snäll och mamma litar på mig. Jag är ju duktig-Gurkan och Alva tycker om mig för att jag är så blank och slät. Alva är jättesöt med sina spottfåror vid munnen. Jag tycker att hon är rolig när hon blåser bubblor. Då skrattar jag och så skrattar hon. Vi är bästisar nästan, hon och jag. Vi förstår varandra. Jag luktar inte alls bajs. Jag tycker att Manfred är orättvis när han säger så. Han är värsta pruttkudden, men han tar aldrig ansvar för sina egna fisar utan skyller alltid på oss andra. Ibland skyller han till och med på Alva. Det tycker jag är fult. Manfred är inte hälften den diplomat och snällgubbe som han säger att han är. Men jag är snäll, för det har faktiskt mamma sagt. Så det så! Och Alva är min kompis!

Liston:
Jag tittade bara! Jag skulle vara se vad det var! Manfred antyder att jag skulle ha ätit något i blöjan! Han är så elak att det osar svavel om honom! Manfred, din...din...din mus! Vad Alva anbelangar, så tycker jag att hon är skitäcklig som bara gurglar sig och läcker spott och andra kroppsvätskor. Allt handlar bara om Alva, Alva, Alva hela dagarna. Jag då? Liston? Det är som om jag inte finns längre. Inte ens längst ner på listan. Till och med Gurkan är bättre än vad jag är. Jag saknar Amos! Han såg mig minsann. Han förstod! Jag trodde att mamma skulle vara min för alltid, men näe då... Peeer och Alvaaaa är så hiiimla gulliga. Bah! Om jag kunde KRÄKAS så skulle jag göra det! Det är så sockersött att jag får dra ut mina tänder. Det är äckligt! ÄCKLIGT! Jag vill ha mamma tillbaka! Hon är min, min, min! Hör ni det? Minminminminminmin! Det är därför jag biter Per i tårna. Han är dum. Han tog mamma från mig. Jag tänker aldrig att göra mig till för en människopipis! Aldrig! Det är jag som är mammas hjärtegull! Jag - Liston! Har ni förstått det?

Gurkan:
Manfred... Liston gråter...