Gurkans första försök att bli stor
Gurkan:
Jag älskar mig, Gurkan! Jag är den finaste jag vet. Min päls är så len. Min färg är så ren och jämn. Jag doftar sommaräng och min pung är som svalor som häckar. Om jag kunde få ungar med mig själv, så skulle jag göra fem kullar. Minst! Jag och mig själv skulle få de finaste små siameskottar som finns. Mina gener är magnifika. Mitt ego är större än universum. Jag är så otroligt bra! Jag är bäst! Åh, vad jag vill hångla upp...
Manfred:
Stopp, Gurkan! Hör hur du låter! Du måste börja se andra också. Det är ingenting smickrande i att vara så egocentrisk som du. Världen kretsar inte bara kring dig.
Gurkan:
Inte? Kan jag få vara kär i min syster då, om jag inte får vara kär i mig. Det är ju nästan som jag, fast ändå inte. Hon kan ju få ungar! Och hon är snygg! Kolla själv!
Manfred:
Vad ska människor tro om dig när de läser det här?
Gurkan:
Jag är råtta! Jag tänker inte som människor.
Manfred:
Förvisso... Men människor tänker som människor och de kommer att tycka att du är knäpp.
Liston:
De kommer att tycka att mamma är knäpp. Det är ju hon som skriver!
Gurkan och Manfred:
Tyst med dig!
Manfred:
Försök förstå. Att vara kär i din syster är ingen lösning och det är lika illa som att du skulle vara kär i mig för att jag är din morbror.
Gurkan:
Vem säger att jag inte är kär i dig då?
Liston:
Va? Är du kär i Manfred?
Manfred:
Ingenting blir bättre av det där, Liston! Gurkan, du behöver inte vara hals över huvud kär i någon alls, varken i dig själv eller någon annan. Vi är en flock, en enhet. Vi håller ihop. Du ska vara dig själv utan att överdriva. Vi tycker om dig som du är utan att du behöver hävda dig.
Gurkan:
Vem är jag då?
Liston:
Du är flockens idiot! Väx upp!
Manfred:
Han försöker, Liston! Han försöker! Kommer du inte ihåg hur det var?
Liston:
Nej! Det hände aldrig mig. Jag växte aldrig upp.
Gurkan:
Jag visste att det var något fel på dig! Jag visste det! Manfred... När blir man stor? När vinner man respekt?
Manfred:
När du vinner din trygghet i dig själv, vinner du även respekt. Lyssna och lär. Sakta ner. Våga att bara vara utan krav på att duga bättre än någon annan. Liston och jag tycker om dig, det vet du.
Liston:
Gurkan luktar bajs!
Gurkan:
När börjar jag då?
Manfred:
Du har redan börjat!
Gurkan:
Manfred... Jag tycker om dig! Du är snäll!
Manfred:
Det är du med, Gurkan, min pojke.
Liston:
Jag då?
Manfred och Gurkan:
Du är idioten i buren! Väx upp!
Liston:
Tsss...
Jag älskar mig, Gurkan! Jag är den finaste jag vet. Min päls är så len. Min färg är så ren och jämn. Jag doftar sommaräng och min pung är som svalor som häckar. Om jag kunde få ungar med mig själv, så skulle jag göra fem kullar. Minst! Jag och mig själv skulle få de finaste små siameskottar som finns. Mina gener är magnifika. Mitt ego är större än universum. Jag är så otroligt bra! Jag är bäst! Åh, vad jag vill hångla upp...
Manfred:
Stopp, Gurkan! Hör hur du låter! Du måste börja se andra också. Det är ingenting smickrande i att vara så egocentrisk som du. Världen kretsar inte bara kring dig.
Gurkan:
Inte? Kan jag få vara kär i min syster då, om jag inte får vara kär i mig. Det är ju nästan som jag, fast ändå inte. Hon kan ju få ungar! Och hon är snygg! Kolla själv!
Manfred:
Vad ska människor tro om dig när de läser det här?
Gurkan:
Jag är råtta! Jag tänker inte som människor.
Manfred:
Förvisso... Men människor tänker som människor och de kommer att tycka att du är knäpp.
Liston:
De kommer att tycka att mamma är knäpp. Det är ju hon som skriver!
Gurkan och Manfred:
Tyst med dig!
Manfred:
Försök förstå. Att vara kär i din syster är ingen lösning och det är lika illa som att du skulle vara kär i mig för att jag är din morbror.
Gurkan:
Vem säger att jag inte är kär i dig då?
Liston:
Va? Är du kär i Manfred?
Manfred:
Ingenting blir bättre av det där, Liston! Gurkan, du behöver inte vara hals över huvud kär i någon alls, varken i dig själv eller någon annan. Vi är en flock, en enhet. Vi håller ihop. Du ska vara dig själv utan att överdriva. Vi tycker om dig som du är utan att du behöver hävda dig.
Gurkan:
Vem är jag då?
Liston:
Du är flockens idiot! Väx upp!
Manfred:
Han försöker, Liston! Han försöker! Kommer du inte ihåg hur det var?
Liston:
Nej! Det hände aldrig mig. Jag växte aldrig upp.
Gurkan:
Jag visste att det var något fel på dig! Jag visste det! Manfred... När blir man stor? När vinner man respekt?
Manfred:
När du vinner din trygghet i dig själv, vinner du även respekt. Lyssna och lär. Sakta ner. Våga att bara vara utan krav på att duga bättre än någon annan. Liston och jag tycker om dig, det vet du.
Liston:
Gurkan luktar bajs!
Gurkan:
När börjar jag då?
Manfred:
Du har redan börjat!
Gurkan:
Manfred... Jag tycker om dig! Du är snäll!
Manfred:
Det är du med, Gurkan, min pojke.
Liston:
Jag då?
Manfred och Gurkan:
Du är idioten i buren! Väx upp!
Liston:
Tsss...
Kommentarer
Postat av: r8orna
Brödraskap!
sann kärlek må jag säga.
trots de hårda orden vi använder ibland mot varandra så kan man mellan raderna läsa att det är flock-kärlek.
Postat av: Hannah
Manfred är så vis!
Postat av: Tina
*fniss* *fniss* *fniss*
Gurkan ä ju gaaaalen!! Fast på ett oerhört charmigt vis! Och han ÄR ju snygg, det har han rätt i. Han är nog en salig blandning av allt som tänkas kan, men är det nåt han INTE är så är det BLYG!! :)))
Hejdårå, PussGurkan!
Trackback