Boysens blogg

Manfred:
Egentligen var det meningen att jag skulle racka ner på människor, deras skrala intelligens och deras perversa förkärlek för inbördes beundran. Vi råttor drabbas indirekt, eftersom en i människornas ögon tuff och cool människa också har tuffa och snygga råttor (även om de egentligen är fula som stryk och luktar som Gurkan). Jag och de andra boysen, levande och döda, är våra egna kändisar, helt oberoende av om vår mamma är tuff eller otuff, och ger vanligtvis tusan i om vi blir smickrade offentligt eller inte (med Gurkan kan det vara en annan historia förstås eftersom hans ego är som kaustiksoda och fräter på allt som det kommer i närheten av) bara vi får ett skrovmål minst en gång om dagen.

Där kom jag helt osökt in på ämnet för dagen: mat. Liston brukar anklaga mig för att vara en skulpyts som äter allt och som är fet som synden. Liston är en tanig räka och det ända som är stort på honom är munnen och möjligen hans pung (men min är större, ja, till och med Gurkans är större). Ha! Nåväl.. Mat. Det måste man ha för att bevara sin fagra kropp och dess pondus. Mat behövs för att man ska kunna sova bra - den som somnat hungrig förstår. Det sistnämnda (dvs att somna hungrig) har jag aldrig behövt göra. Jag är en mycket empatisk råtta (till skillnad från Gurkan, den egoisten) och kan sätta mig in i hur det skulle vara. Mycket otrevligt, på min ära!

Mamma serverar alltid gott krubb. Idag får vi t ex bulgursallad med blomkål, morötter och bönor (det ser ut att vara mest bulgur, men det gottigaste gömmer sig under det). Till denna exklusiva måltid serveras en flaska rött te med en härligt söt smak. Jag har hamnat på ett gott matställe och är nöjdare än vad som är lovligt. Nu ska jag gå och hylla min mamma med en liten klättervisa och en rymning i sann busanda. Först därefter ska jag sova igen. Tralalala...



Liston:
Wtf? Liten pung! De är jäklar i min lilla låda inget fel på min pung, din babian!

Gurkan:
Hahahaha... Liston har liten puung, Liston har liten puung...