Dagens Manfred-bild
Manfred sover så det knakar...
Hängmattor
Elton:
Du, Torsken... Har du tänkt på det här med hängmattor?
Torsken:
Hur då?
Elton:
Ja, hur bra de är egentligen?
Torsken:
Hängmattor är väldigt bra. Hur menar du?
Elton:
Jo, man kan ligga på rygg och titta i taket eller på sina fötter och se på när man vickar på tårna. Man kan ligga på rygg eller på mage eller i en stor hög med sina kompisar. Visst är det bra!
Torsken:
Så har jag inte tänkt tidigare. Kolla! Nu vickar jag på tårna! Hahaha! Vilken rolig böj du kan göra med din svans! Så ren den är, förresten!
Elton:
Mmm, mamma tvättade den, du vet! Rosa! Haha...
Torsken:
Vilken hängmatta är din favorit?
Elton:
Jag tycker om allihop, men de som är lyxiga, med fleecefoder tycker jag bäst om nu när det börjar bli mörkt ute om kvällarna. Man kan mysa i dem för fleecen värmer så gott om magen.
Torsken:
Jag tycker om handdukar. Bomull är också mjukt.
Elton:
Tror du att det är någon skillnad på vanlig bomull och en ekologisk bomull?
Torsken:
Vaddå? Du menar öko-märkt som i mammas sjalar?
Elton:
Ja, just det!
Torsken:
Hmm... Organisk bomull kan kanske vara mjukare, men jag tror inte att det är någon större skillnad. Men den är ju miljövänlig och oblekt.
Elton:
Jag ska nog önska mig en ekologisk hängmatta i julklapp. Man måste värna om miljön, även om man bara är en råtta. Det är ju fler generationer råttor som ska ärva den här världen.
Torsken:
Det var en fin tanke, Elton! Vi råttor kör inte bil, så vi bidrar ju redan nu till en bättre värld. Ekologisk bomull kanske är "the thing"...
Elton:
Vi kan starta ett företag och sälja ekologiska råttsaker!
Torsken:
Tror du att det skulle funka?
Elton:
Hallå! Det ska inte gå att snurra huvudet så mycket som jag kan göra och man ska inte kunna klättra upponer när man är lika stor som jag, men det funkar bevisligen. Man måste bara våga att tänja gränserna lite, vara lite crazy, liksom...
Torsken:
Hahaha... Kolla mina tår, Elton! Jag kan spreta massor med dem. Så här!
Elton:
Hihihi... Ja, kolla! Ska vi jämföra? Kan du nudda burtaket med dina bakben?
Torsken:
Jag ska försöka... Ååååhej...
Elton:
Åååååhej...
Du, Torsken... Har du tänkt på det här med hängmattor?
Torsken:
Hur då?
Elton:
Ja, hur bra de är egentligen?
Torsken:
Hängmattor är väldigt bra. Hur menar du?
Elton:
Jo, man kan ligga på rygg och titta i taket eller på sina fötter och se på när man vickar på tårna. Man kan ligga på rygg eller på mage eller i en stor hög med sina kompisar. Visst är det bra!
Torsken:
Så har jag inte tänkt tidigare. Kolla! Nu vickar jag på tårna! Hahaha! Vilken rolig böj du kan göra med din svans! Så ren den är, förresten!
Elton:
Mmm, mamma tvättade den, du vet! Rosa! Haha...
Torsken:
Vilken hängmatta är din favorit?
Elton:
Jag tycker om allihop, men de som är lyxiga, med fleecefoder tycker jag bäst om nu när det börjar bli mörkt ute om kvällarna. Man kan mysa i dem för fleecen värmer så gott om magen.
Torsken:
Jag tycker om handdukar. Bomull är också mjukt.
Elton:
Tror du att det är någon skillnad på vanlig bomull och en ekologisk bomull?
Torsken:
Vaddå? Du menar öko-märkt som i mammas sjalar?
Elton:
Ja, just det!
Torsken:
Hmm... Organisk bomull kan kanske vara mjukare, men jag tror inte att det är någon större skillnad. Men den är ju miljövänlig och oblekt.
Elton:
Jag ska nog önska mig en ekologisk hängmatta i julklapp. Man måste värna om miljön, även om man bara är en råtta. Det är ju fler generationer råttor som ska ärva den här världen.
Torsken:
Det var en fin tanke, Elton! Vi råttor kör inte bil, så vi bidrar ju redan nu till en bättre värld. Ekologisk bomull kanske är "the thing"...
Elton:
Vi kan starta ett företag och sälja ekologiska råttsaker!
Torsken:
Tror du att det skulle funka?
Elton:
Hallå! Det ska inte gå att snurra huvudet så mycket som jag kan göra och man ska inte kunna klättra upponer när man är lika stor som jag, men det funkar bevisligen. Man måste bara våga att tänja gränserna lite, vara lite crazy, liksom...
Torsken:
Hahaha... Kolla mina tår, Elton! Jag kan spreta massor med dem. Så här!
Elton:
Hihihi... Ja, kolla! Ska vi jämföra? Kan du nudda burtaket med dina bakben?
Torsken:
Jag ska försöka... Ååååhej...
Elton:
Åååååhej...
Ingen mer gurka, tack!
Torsken:
Igår flyttade Gurkan, fast Manfred berättade att han inte flyttade till Helvetet. Gurkan lever, fast på en annan ort med en massa andra, högst levande, råttor. Manfred vet, för han var med när Gurkan flyttade. Gurkan bor med min pappa och en massa coola farbröder hos Tant Lena. Varför är han snäll där, men inte hos oss? Tyckte han inte om oss? Det har jag funderat på hela natten. Elton säger att vi inte ska tänka mer på Gurkan, för vi har det så lugnt och skönt nu och Manfred är inte arg längre.
Manfred åkte till Farbror Veterinären igår, för han har varit lite krasslig de senaste dagarna. Han har hostat och nyst och varit lite kall. Mamma har varit så orolig för honom. Manfred får medicin nu och han verkar vara lite piggare. Det kan ju faktiskt bero på att han slipper att bråka med Gurkan också, men jag tror att lite medicin har gjort honom gott.
Idag blev mamma som vanligt igen, säger Manfred. Hon har städat hos oss som vanligt, men hon har klippt våra klor och tvättat vårar svansar. Elton har en helt rosa svans! Han glänser med den nu och säger att han borde måla klorna röda också, bara för att fira. Elton är lite flickig ibland, men han är väldigt rolig! Mamma säger att vi ska banta nu också, eller snarare börja äta bättre mat. Idag har vi blivit lovade potatis och grönsaker och ett ägg. Det ska bli gott!
Igår flyttade Gurkan, fast Manfred berättade att han inte flyttade till Helvetet. Gurkan lever, fast på en annan ort med en massa andra, högst levande, råttor. Manfred vet, för han var med när Gurkan flyttade. Gurkan bor med min pappa och en massa coola farbröder hos Tant Lena. Varför är han snäll där, men inte hos oss? Tyckte han inte om oss? Det har jag funderat på hela natten. Elton säger att vi inte ska tänka mer på Gurkan, för vi har det så lugnt och skönt nu och Manfred är inte arg längre.
Manfred åkte till Farbror Veterinären igår, för han har varit lite krasslig de senaste dagarna. Han har hostat och nyst och varit lite kall. Mamma har varit så orolig för honom. Manfred får medicin nu och han verkar vara lite piggare. Det kan ju faktiskt bero på att han slipper att bråka med Gurkan också, men jag tror att lite medicin har gjort honom gott.
Idag blev mamma som vanligt igen, säger Manfred. Hon har städat hos oss som vanligt, men hon har klippt våra klor och tvättat vårar svansar. Elton har en helt rosa svans! Han glänser med den nu och säger att han borde måla klorna röda också, bara för att fira. Elton är lite flickig ibland, men han är väldigt rolig! Mamma säger att vi ska banta nu också, eller snarare börja äta bättre mat. Idag har vi blivit lovade potatis och grönsaker och ett ägg. Det ska bli gott!
Torsken - räddaren i nöden
Torsken:
Gurkan är farlig! Jo, det är faktiskt så! Samma dag som han ojade sig över sig själv, bet han mamma i handen. Ojsan! Där kan man väl påstå att han hade revirkissat på fel soffa... Mamma klappade honom som hon alltid klappar oss. Hon var inte elak eller retade honom, men han bet henne ändå och mamma blödde.
Gurkan slåss med oss. Han har varit lite stökig sedan Liston gick bort, men nu har han så att säga revirkissat i fel soffa igen! Igår slogs han med Manfred. Manfred som alltid är så stor och stark och håller ordning på alla oss med sin vänlighet orkade inte slåss så som Gurkan slogs. Han låg på rygg och visade sig i underläge, men Gurkan bara slog mer. Han var otäck! Pälsen stod rakt upp och han blev mycket större än vanligt (Gurkan har ju en ganska bastant kroppshydda som det är). Han var galen och bara bet och bet, så Manfred var helt blodig i armhålorna och på magen. Mamma vågade inte ta i honom, men hon var så arg att hon kunde ha gjort mos av Gurkan där han satt.
Manfred fick storstryk av en galen Gurkan och det tyckte inte Elton och jag var något bra. Jag gick dit, fastän jag visste att Gurkan kunde slå mig med. Jag var ju tvungen att göra något! Jag kan ju inte bara stå och se på när någon blir misshandlad? Jag har något som heter civilkurage! Jag petade på Gurkan med tassen och han kom helt av sig. Jag var rädd att jag skulle få smäll, jag med, men jag stålsatte mig och låtsades att jag inte var ett dugg rädd för honom. Han tittade på mig med sina vilda ögon. han var verkligen tokig! Det var som om Gurkan inte fanns kvar längre... Men han slutade i alla fall att slå Manfred och mamma kunde lyfta ut Manfred och tvätta hans sår. Hon försökte ta ut Gurkan, men han skrek och blev stor och gömde sig.
Manfred blödde ner mammas byxor. Han såg rent förfärlig ut. Han hade tio bitmärken på vänster flank, sex i ena armhålan, fyra i den andra, rivmärken på magen och ett bitsår på halsen. Mamma sa jättefula saker om Gurkan och sa att nu fick han flytta till Helvetet. Jag undrar vad det är för ställe? Det låter inte så trevligt som Elysion där man brukar hamna när det är dags att flytta. Mamma sa till och med att hon kunde slänga Gurkans kropp i soporna om det bara var så. Gurkan satt i ett hörn och lallade för sig själv. Han var mycket märklig och jag och Elton gick upp i hängmattan och gömde oss. När Manfred kom hem igen, tog mamma Gurkan och satte honom i en annan bur. Det skulle inte bli någon kastratsång för hans del, meddelade hon. Det blir Helvetet på en gång. Hon kallade Gurkan för en rubbad jävel... Det var fult sagt, men i största hemlighet så höll jag med. Gurkan är dum och jag är rädd för honom!
Vi är bara tre i vår familj nu, för mamma har sagt att Gurkan inte får flytta hem igen. Det blir kanske lite tomt efter honom, för han är ju rolig när han är på gott humör. Å andra sidan så är han ju inte på så gott humör så ofta längre. Han är mest arg och slåss för ingenting. Elton brukar få smäll för att han ligger och sover. Jag brukar få smäll för att jag sitter i bajslådan. Manfred får smäll för att han är stor och gammal och bestämmer och Gurkan brukar skrika att det är hans tur att bestämma. Om Gurkan flyttar, hoppas jag att vi inte behöver slåss mer. Någonsin! Det är dumt att slåss!
Gurkan är farlig! Jo, det är faktiskt så! Samma dag som han ojade sig över sig själv, bet han mamma i handen. Ojsan! Där kan man väl påstå att han hade revirkissat på fel soffa... Mamma klappade honom som hon alltid klappar oss. Hon var inte elak eller retade honom, men han bet henne ändå och mamma blödde.
Gurkan slåss med oss. Han har varit lite stökig sedan Liston gick bort, men nu har han så att säga revirkissat i fel soffa igen! Igår slogs han med Manfred. Manfred som alltid är så stor och stark och håller ordning på alla oss med sin vänlighet orkade inte slåss så som Gurkan slogs. Han låg på rygg och visade sig i underläge, men Gurkan bara slog mer. Han var otäck! Pälsen stod rakt upp och han blev mycket större än vanligt (Gurkan har ju en ganska bastant kroppshydda som det är). Han var galen och bara bet och bet, så Manfred var helt blodig i armhålorna och på magen. Mamma vågade inte ta i honom, men hon var så arg att hon kunde ha gjort mos av Gurkan där han satt.
Manfred fick storstryk av en galen Gurkan och det tyckte inte Elton och jag var något bra. Jag gick dit, fastän jag visste att Gurkan kunde slå mig med. Jag var ju tvungen att göra något! Jag kan ju inte bara stå och se på när någon blir misshandlad? Jag har något som heter civilkurage! Jag petade på Gurkan med tassen och han kom helt av sig. Jag var rädd att jag skulle få smäll, jag med, men jag stålsatte mig och låtsades att jag inte var ett dugg rädd för honom. Han tittade på mig med sina vilda ögon. han var verkligen tokig! Det var som om Gurkan inte fanns kvar längre... Men han slutade i alla fall att slå Manfred och mamma kunde lyfta ut Manfred och tvätta hans sår. Hon försökte ta ut Gurkan, men han skrek och blev stor och gömde sig.
Manfred blödde ner mammas byxor. Han såg rent förfärlig ut. Han hade tio bitmärken på vänster flank, sex i ena armhålan, fyra i den andra, rivmärken på magen och ett bitsår på halsen. Mamma sa jättefula saker om Gurkan och sa att nu fick han flytta till Helvetet. Jag undrar vad det är för ställe? Det låter inte så trevligt som Elysion där man brukar hamna när det är dags att flytta. Mamma sa till och med att hon kunde slänga Gurkans kropp i soporna om det bara var så. Gurkan satt i ett hörn och lallade för sig själv. Han var mycket märklig och jag och Elton gick upp i hängmattan och gömde oss. När Manfred kom hem igen, tog mamma Gurkan och satte honom i en annan bur. Det skulle inte bli någon kastratsång för hans del, meddelade hon. Det blir Helvetet på en gång. Hon kallade Gurkan för en rubbad jävel... Det var fult sagt, men i största hemlighet så höll jag med. Gurkan är dum och jag är rädd för honom!
Vi är bara tre i vår familj nu, för mamma har sagt att Gurkan inte får flytta hem igen. Det blir kanske lite tomt efter honom, för han är ju rolig när han är på gott humör. Å andra sidan så är han ju inte på så gott humör så ofta längre. Han är mest arg och slåss för ingenting. Elton brukar få smäll för att han ligger och sover. Jag brukar få smäll för att jag sitter i bajslådan. Manfred får smäll för att han är stor och gammal och bestämmer och Gurkan brukar skrika att det är hans tur att bestämma. Om Gurkan flyttar, hoppas jag att vi inte behöver slåss mer. Någonsin! Det är dumt att slåss!
A Fat Ass Confession
Gurkan:
Boysen lever. Vi får blogga igen. Liston dog i slutet av juli och sedan dess har det varit stillestånd på alla områden som gäller oss. Mamma har tappat sugen och hon säger att det inte är någon idé att hålla på eftersom vi ändå bara dör hela tiden. Dessutom verkar den där råttföreningen hon en gång var så stolt över, inhysa en del riktigt korkade idioter som bara skriker och klagar på varandra och vem orkar med sånt? Mamma brukar jämföra mig med dem, för jag är i sanning att säga en översittare som bara skriker och bråkar med alla andra. Mamma har hotat mig med kastrering och när jag varit överjävlig vill hon skicka bort mig. Jag är inte nöjd med den jag blivit. Jag är en fet jävla översittare! Jag ville ju bara vara cool! Jag ville att människor skulle vilja ha min bild på tröjan. Jag ville att alla skulle prata om mig och hur förträfflig och snygg jag är, men mamma vägrar att ställa ut mig och sedan Liston dog har hon knappt rört någon av oss fram till nu. Jag är ju ett ess! Att det ska vara så svårt att förstå!
Min fina stjärt
Det är mycket mitt fel att mamma tappat sugen och det skäms jag för. Jag kan bara inte låta bli att nypa Manfred, hoppa på Elton och skrämma Torsken. Det är så roligt att se deras miner när jag gör saker som man inte får göra. Jag är medelålders och borde ha taggat ner för länge sedan, men man är ju inte äldre än man gör sig och Liston fick ju hålla på hela livet... Varför kan inte jag få göra det? Liston var långt ifrån perfekt, så varför ska vi andra ha sådana krav på oss? Förresten så är faktiskt Elton ganska jävlig och det är mest hans fel att jag är arg. Jag måste bara få säga som det är! Elton pratar inte riktigt klokt! Det har ingenting med hans finska brytning att göra. Nej, den kan vara ganska gullig och stör mig inte alls, men han luktar illa och förstår inte när jag ber honom att chilla eller att helt enkelt dra åt skogen. Han sitter bara kvar och är stöddig. Jag måste alltså hoppa på hans mage!
Jag har en bra sida. Jag tycker om människopipisen (människoskrikis). Hon brukar sitta och titta på oss. Vår bur står inte längre på golvet, så mamma behöver inte vara rädd att Elton biter henne i fingrarna ( jag har en mycket komprometterande bild på människopipisens fingrar i Eltons mun, så jag far inte med osanning). Vi andra skulle aldrig röra henne (framför allt inte Manfred, som är ganska snäll...)! Mamma litar på oss. Ja, hon litar till och med på mig i det avseendet och det är jag glad för. Här är en bild på mig och människopipisen när vi just haft ett av våra tysta samtal kring livet, evigheten och allting:
Det jag vill säga är att jag är snäll, men jag är tyngd av en känsla som jag inte kan förstå. Jag är snäll och jag vill inte nypas, hoppa på magar eller skrämmas. Jag vill mysa och ha det gott. Jag är vig trots att jag är fet (jag är den ende av oss som hoppar ner från stolarna i köket även om mamma skrattar och säger att jag rinner av stolen som en isterklump och att mitt hopp mest liknar en kullerbytta). Jag vill ha en fan club, ett led av beundrare och en skara skrikande och gråtande tonåringar efter mig när jag visar mig. Jag vill njuta av mitt storhetsvansinne, åldras med stolthet och bara vara The One and Only Gurkan, liksom... Jag är ju bra. Jag är ju bäst! Den här bloggen vore ingenting utan mig!
Boysen lever. Vi får blogga igen. Liston dog i slutet av juli och sedan dess har det varit stillestånd på alla områden som gäller oss. Mamma har tappat sugen och hon säger att det inte är någon idé att hålla på eftersom vi ändå bara dör hela tiden. Dessutom verkar den där råttföreningen hon en gång var så stolt över, inhysa en del riktigt korkade idioter som bara skriker och klagar på varandra och vem orkar med sånt? Mamma brukar jämföra mig med dem, för jag är i sanning att säga en översittare som bara skriker och bråkar med alla andra. Mamma har hotat mig med kastrering och när jag varit överjävlig vill hon skicka bort mig. Jag är inte nöjd med den jag blivit. Jag är en fet jävla översittare! Jag ville ju bara vara cool! Jag ville att människor skulle vilja ha min bild på tröjan. Jag ville att alla skulle prata om mig och hur förträfflig och snygg jag är, men mamma vägrar att ställa ut mig och sedan Liston dog har hon knappt rört någon av oss fram till nu. Jag är ju ett ess! Att det ska vara så svårt att förstå!
Min fina stjärt
Det är mycket mitt fel att mamma tappat sugen och det skäms jag för. Jag kan bara inte låta bli att nypa Manfred, hoppa på Elton och skrämma Torsken. Det är så roligt att se deras miner när jag gör saker som man inte får göra. Jag är medelålders och borde ha taggat ner för länge sedan, men man är ju inte äldre än man gör sig och Liston fick ju hålla på hela livet... Varför kan inte jag få göra det? Liston var långt ifrån perfekt, så varför ska vi andra ha sådana krav på oss? Förresten så är faktiskt Elton ganska jävlig och det är mest hans fel att jag är arg. Jag måste bara få säga som det är! Elton pratar inte riktigt klokt! Det har ingenting med hans finska brytning att göra. Nej, den kan vara ganska gullig och stör mig inte alls, men han luktar illa och förstår inte när jag ber honom att chilla eller att helt enkelt dra åt skogen. Han sitter bara kvar och är stöddig. Jag måste alltså hoppa på hans mage!
Jag har en bra sida. Jag tycker om människopipisen (människoskrikis). Hon brukar sitta och titta på oss. Vår bur står inte längre på golvet, så mamma behöver inte vara rädd att Elton biter henne i fingrarna ( jag har en mycket komprometterande bild på människopipisens fingrar i Eltons mun, så jag far inte med osanning). Vi andra skulle aldrig röra henne (framför allt inte Manfred, som är ganska snäll...)! Mamma litar på oss. Ja, hon litar till och med på mig i det avseendet och det är jag glad för. Här är en bild på mig och människopipisen när vi just haft ett av våra tysta samtal kring livet, evigheten och allting:
Det jag vill säga är att jag är snäll, men jag är tyngd av en känsla som jag inte kan förstå. Jag är snäll och jag vill inte nypas, hoppa på magar eller skrämmas. Jag vill mysa och ha det gott. Jag är vig trots att jag är fet (jag är den ende av oss som hoppar ner från stolarna i köket även om mamma skrattar och säger att jag rinner av stolen som en isterklump och att mitt hopp mest liknar en kullerbytta). Jag vill ha en fan club, ett led av beundrare och en skara skrikande och gråtande tonåringar efter mig när jag visar mig. Jag vill njuta av mitt storhetsvansinne, åldras med stolthet och bara vara The One and Only Gurkan, liksom... Jag är ju bra. Jag är ju bäst! Den här bloggen vore ingenting utan mig!