Boysens blogg

Torsken:
Tror du på spöken, Manfred?
Manfred:
Nej, vännen, men jag tror att de dödas andar kan komma och titta till oss lite då och då, men de är inga spöken som man behöver vara rädd för.
Torsken:
Saknar du Liston?
Manfred:
Ja, jag saknar honom. Vi var inte alltid sams, han och jag, men han var ändå en mycket god vän. Det kan göra mig lite rädd nu när jag är äldst av boysen. Det brukar betyda att det är min tur nästa gång.
Torsken:
Manfred... Jag såg Liston förut. Han satt utanför buren på golvet och log mot mig. Han sa att han mådde bra nu. Han var helt vit, Manfred. Och han var lika stor som jag.
Manfred:
Han är vit och fin nu, som när han var som piggast och gladast i sitt liv. Han är ung igen och den här gången kommer han inte att bli gammal och få ont.
Torsken:
Vad fint det låter. Jag tänker inte att vara rädd för att dö. Det ska inte du heller vara.
Manfred:
Det har du rätt i, Torsken. Du har så rätt så. Du kommer att bli en fin kille när du blir stor.
Torsken:
Jag är en fin kille redan, Manfred! Så det så...
Manfred:
Hahaha! Ja, förlåt mig, det är du ju!

Idag packade han kappsäcken, tog sina busspengar och for till himlen. Han log in i det sista, men det tog på krafterna. Han försökte att leva för alltid, men även en Liston har ett slut.

Torsken:
Vad betyder mitt namn?
Gurkan:
Det betyder "en man som betalar för att få knu..."
Manfred:
GURKAN! Torsken... Ditt namn är en sammansättning av namnen Tor och Ken. Tor är en forntida gud med superkrafter och Ken är den snygga dockan Barbies snygge pojkvän.
Gurkan:
Ja, du är Tors snygge pojkvän! Hahahahahaaaaaa... Jag döööör av skratt!
Manfred:
Du är stygg, Gurkan! Vi vet ju alla vad ditt namn betyder, så du ska nog inte skratta så högt, tror jag.
Torsken:
Så man skulle kunna säga att jag är en snygg kille och lite av en gud?
Manfred:
Ja, det skulle man kunna säga.
Elton:
Jag har hört att torsk är en fisk...
Torsken:
Då har du nog hört fel, för Manfred säger att Torsken är en gud och en snygg kille.
Liston:
Du är bra söt du, lillpojken...
Gurkan:
Äh... Larv!

Liston:
Det börjar bli dags för ett avslut. Jag är trött. Jag måste erkänna att det är jobbigt att hålla masken. Jag försöker att verka så pigg och framåt, men idag när vi var ute och lekte i köket, orkade jag ingenting. Jag blev sömnig och somnade bredvid mamma. När Gurkan kom och ville busa, höjde jag bara tassen. Låt mig vara, sa jag. Jag orkar inte mer.

Jag såg mamma leka med Torsken och Elton och log för mig själv. Precis så lekte hon med mig när jag var liten. Jag for som ett torrt skinn över golvet och drog i allt som var blankt. Jag älskade mammas halsband. Jag klättrade ner i hennes linne och rullade ihop mig mellan hennes bröst, kikade upp över kanten och var bedårande. Jag stal  saker i metall och jag gömde dem i min sovlåda. Jag klättrade som en gud och jag följde efter mammas hand som om den varit en magnet. Ja, jag var precis som Torsken och Elton. Så som mamma skrattar åt dem, skrattade hon åt mig och mina upptårg. Hennes skratt var min belöning. Det fyllde mig med liv och energi.

Nu är jag inte som jag var när jag var ung. Jag älskar fortfarande mammas skratt, men jag orkar inte hoppa och klättra som förr. Idag försökte jag spexa, men föll på sidan. Jag blev förvånad. Vad har hänt mde mina muskler? De lyder mig inte som förr. Jag är stel och knackig och det är värre idag än vad det var igår. Mina lockar har glesnat och pälsen faller av i tussar. Jag luktar inte så gott som förr. Jag är gammal, men det har varit svårt att acceptera det. Jag håller ut så länge det går. En Liston ger sig inte. En Liston slåss tills det inte går längre.

Livet har varit gott mot mig. Jag har träffat den store Clifford (en elak gammal surgubbe som försökte bita mig i tassarna) och bott ihop med en fin familj. Jag har sett gamlingar åldras och nu är det min tur. Livet har varit gott, men snart går även jag till Elysion. Mamma säger att alla hjältar hamnar där och hon säger att jag är en av dem. Jag är inte rädd för Elysion. Jag är inte rädd för något. Det har jag aldrig varit. Rädsla är inte bra för hälsan. Om man är rädd, missar man ju en massa spännande saker och livet blir kort om man bara ska sitta hemma och titta ut. Man måste våga leva, för utan ett visst mått av mod är man redan som en död. Fast utanför Elysion...

Snart kommer Bullen och hämtar mig. Bullen var mammas första råtta och det är han som brukar komma tillbaka och hämta oss när det har blivit vår tid. Det är snart dags för avfärd. Jag känner det, för jag är svag nu. Kroppen lyder inte, tankarna går långsamt och jag har slutat att drömma om framtiden. Jag drömmer bara om det som har varit. Jag drömmer om Amos och Igby. Jag längtar efter dem. Snart ska jag och Amos ses igen och samtala som vi gjorde förr. Jag hoppas att Igby inte biter mig i öronen i Elysion. Jag vet inte om jag står ut med öronnyp i en evighet... Jag undrar om Amos luktar gott i Elysion?

Gurkan
Är det inte dags för dig att bara rulla ihop dig och dö snart, Liston? Jag vill ha din sovplats och så vill jag vara mammas gullegris! Jagjagjagjagjag!! Flytta på dig, din långlivade gubbjävel!
Manfred:
Men Gurkan, så du säger!
Gurkan:
Men det är ju sant, Manfred! Han är bara gammal och mager och mamma bara duttar med honom hela tiden. Det är Liston hit och Liston dit! Det är orättvist! Han är gammal! Hon borde dutta med mig, för det skulle ge mer. Jag är ju ung och fräsch!
Liston:
Du luktar bajs och det vet vi allihop, Gurrrrkan. Bara en människa med total avsaknad av luktorgan skulle dutta med dig och det mot bättre vetande. Jag är vit, du är dum i huvudet. Jag är bäst och du har alla odds emot dig.
Elton:
Hahahahaaaa... Liston, du regerar!
Liston:
Japp! Än så länge så! Skam den som ger sig, helt enkelt. Gurrrrrkan, piss off!
Gurkan:
Näe, det är orättvist! Det är orättvist! Det är min tur nu!
Manfred:
Gå och lägg dig, Gurkan! Ta med dig Elton!

Vadan denna nöjda min, Gurkan?




Jaha... Då ska vi väl inte störa herrarna...