Boysens blogg

Torsken:
Ja, det är sant... Elton lämnade oss så sent som igår. Vi har anat oss till detta under en tid, men vi har inte sagt något. Eller, ja... Vi har inte kunnat säga något, eftersom mamma jobbar jämt och då får vi inte sitta vid datorn. Nu är vi fyra.
Ruben:
Ja, vi är fyra. Ni kanske inte vet att jag flyttade in för ett par veckor sedan. Jag, Ruben, alltså.
 
Taurus:
En Råtz Häger, för att vara korrekt. Är vi inte släkt allihop nu?
Jårdsch:
Jo... Vi är väl det. Ska man skratta eller gråta?
Taurus:
Vi kan väl gråta en skvätt över Elton. Vem ska vi nu håna och reta?
Torsken:
Dig?
Jårdsch:
Jaaaa! Det kan bli hur roligt som helst.
Ruben:
Ja, mig får ni då rakt inte reta, för jag är bara en bebis.
Jårdsch:
Ha! Vänta du bara!
Ruben:
Jag vääääntaaaaar... Haha!

Elton:
Han var inte särskilt snäll, men han var fet.
Torsken:
Du fick väl ganska mycket stryk av honom, om jag minns rätt?
Elton:
Jo, det vill jag lova. Vem fick inte stryk av Gurkan?
Taurus och Jårdsch:
Viiii!!
Torsken:
Ni fanns ju inte, men det gjorde vi. Gurkan var den ende som någonsin vågade sätta sig på Manfred.
Elton:
Och Liston!
Torsken:
Fast Liston var väl ganska kuvad av Igby, när Igby levde. Manfred var aldrig kuvad av någon.
Elton:
Sant. Nu är Gurrrkan ett minne blott.
Torsken:
Är det inte lite sorgligt i alla fall? Han var ju en av oss. En av Boysen, liksom.
Elton:
Jo, det förstås. Han var ful i munnen och egenkär, dryg och jävligt fet. Han var helt klart en av oss.
Torsken:
Ska vi hålla en tyst minut?
Elton:
För Gurkan? Aldrig!
Torsken:
Näe, jag trodde väl det. Ska vi äta istället?
Elton:
Det tycker jag. Och kissa i hängmattorna.
Torsken:
Jaaa, det hade Gurkan tyckt om!
Taurus:
Etta kissa på Jårdsch!
Jårdsch:
Näe, det är orättvist! Aaaaahhhaaahaaa...

Torsken och Jårdsch ligger och sover i sitt krukhus.

Taurus:
Jag har tänkt lite. Jag måste erkänna att jag känner mig hotad. Det kanske är mer min... idolstatus som är hotad, förresten. Mamma bara tittar på någon råttbebis på internet. Någon risboll som är krulligare än jag. Fatta hur jobbigt det är att vara mammas hjärta och se henne titta på sån... sån... PORR! Eller ja, nästan-porr, i alla fall. Torsken säger att jag är fånig, att mamma tycker om mig lika mycket fastän hon vill ha en ny råtta. Eller nya råttor. Ja, i plural! Hon tittar på massor av bilder på råttbebisar. Hallå? Jag är krullig! Räcker inte det? Jag är sådär lagom smutsig så jag luktar gott. Det borde duga, tycker jag!

Jag har tänkt lite. Jag undrar hur vi ska få plats om vi blir fler. Hur kommer vi inte att lukta då? Hur mycket mat kommer vi inte att äta? Hur mycket jobbigare kommer vi inte att bli? Allt talar för att vi INTE ska ha en till råtta i flocken, men lyssnar mamma på förnuft? Lyssnar kvinnor någonsin på förnuft? Nejdå, det ska vara gulligt och ulligt och puttenuttigt och så talar deras hjärtan om för dem vad som är rätt och fel. Bah! Det är helt befängt! Jag är krullig! Räcker inte det?

Har inte råttorna någon hyresgästförening att kalla in i sådana här situationer? Vår hyresvärd har fått fel på hjärtat, ju! Hon ska ha fler råttor. Ser hon inte hur jäklars gosiga vi är? Ta Elton till exempel. Han är gosig! Till och med Torsken är gosig! Vi borde kanske ändra taktik och bli o-gosiga. Vi borde bitas? Så hon tröttnar på råttor och inte vill ha fler? Mamma? Maaaaammaaaa?

Elton:
MAAAANFREEEEED! Buuuuääääähhhhööööööhöööhöööhöööuuuuäääääh... MAAAANFREEEEED! Nääääääeeeeeiiiiiiiii...
Taurus:
Torsken... eeeh... vad är det med Elton?
Torsken:
Ledsen.
Taurus:
Det är otäckt. Blir han glad igen?
Elton:
MAAAAANFREEEEEEED! Aaaaaaaaaaaooooooooooäääääääh! MAAAAANFREEEED...
Torsken:
Nä, jag vet inte. Skicka över kycklingbenet är du snäll. Tack.
Taurus:
Var är Manfred?
Torsken:
Död, typ.
Taurus:
Död? Är inte det farligt?
Torsken:
Jo, det är livsfarligt. Hahahahaaaaa. Host, host.
Taurus:
Usch då! Kan jag bli det?
Torsken:
Alla blir det, förr eller senare. Det är inget att vara rädd för och det är inget att tjuta för. Ska du ha den där kycklingbiten, eller?
Taurus:
Jag saknar också Manfred. Kommer han aldrig tillbaka?
Torsken:
Näe, aldrig. Skicka den torkade bananen.
Taurus:
Vem ska då berätta för oss om hur saker och ting är? Vem ska förklara?
Torsken:
Vi har mat och vatten och en torr hängmatta. Vad tjatar du om?
Taurus:
MAAAAAANFREEEEEED!!! MAAAAAAANFREEEEED!

Elton:
Känns det inte larvigt att vara rex på ditt sätt, Taurus?
Taurus:
Hur då?
Elton:
Titta på Manfred, till exempel. Han är lockig överallt, men din rexning ser mest ut som en fettfläck på ryggen. Du borde ha varit slät!
Torsken:
Sedan när är du flockens dåliga pojke, Elton?
Elton:
Sedan när är du flockens lille fetknopp?
Torsken:
Jag har faktiskt kraftig benstomme!
Elton:
Till och med jag är bättre rexad än Taurus!
Manfred:
Du är slät som en banstjärt, Elton.
Torsken:
Nej, det är ju det han inte är, Manfred...
Manfred:
Vad menar du?
Torsken:
Elton flätade sina punghår hela kvällen igår. Han är lockig.
Manfred:
Käre tid!
Taurus:
Jag tycker att det blev snyggt.
Manfred:
Tig, din sork! Ge honom inte vatten på sin kvarn.
Taurus:
Vatten på sin kvarn? Blir han lockigare då?
Torsken:
Förmodligen...
Taurus:
Kan ni inte hälla mer vatten på min kvarn då?
Manfred:
Jösses...
Elton:
Vill du att jag flätar din päls, Taurus?
Taurus:
Ja, jättegärna! Jag vill bli lika fin som du!
Torsken:
Näe, bort med tassarna, din... din... flockfjant!
Elton:
Schhhh på sig, Torskponken! Vi kan gräla om det där på ett mycket kärleksfullare sätt ikväll under tidningspappret... Hehehe...
Torsken:
Gör något, Manfred! Han bara håller på!
Manfred:
Ibland saknar jag faktiskt Gurkan! Ni två är banna mig förskräkliga, men han kunde hålla er i skick, fastän han var en kanalje.
Torsken:
Jag ger mig attan på att det är just Gurkans fel att Elton luktar blomsteräng i ljumskarna!
Taurus:
Va? Gör han?
Torsken:
Aaaaaarrrrrrghhhh!
Elton:
Hahahaha!
Manfred:
Allt jag ville var att få en lugn ålderdom, men istället har jag fått er två på halsen.
Elton:
Du kunde ha fått oss i sänghalmen...
Manfred:
Aaaaaarrrrrrghhhhh!

Torsken:
Igår flyttade Gurkan, fast Manfred berättade att han inte flyttade till Helvetet. Gurkan lever, fast på en annan ort med en massa andra, högst levande, råttor. Manfred vet, för han var med när Gurkan flyttade. Gurkan bor med min pappa och en massa coola farbröder hos Tant Lena. Varför är han snäll där, men inte hos oss? Tyckte han inte om oss? Det har jag funderat på hela natten. Elton säger att vi inte ska tänka mer på Gurkan, för vi har det så lugnt och skönt nu och Manfred är inte arg längre.

Manfred åkte till Farbror Veterinären igår, för han har varit lite krasslig de senaste dagarna. Han har hostat och nyst och varit lite kall. Mamma har varit så orolig för honom. Manfred får medicin nu och han verkar vara lite piggare. Det kan ju faktiskt bero på att han slipper att bråka med Gurkan också, men jag tror att lite medicin har gjort honom gott.

Idag blev mamma som vanligt igen, säger Manfred. Hon har städat hos oss som vanligt, men hon har klippt våra klor och tvättat vårar svansar. Elton har en helt rosa svans! Han glänser med den nu och säger att han borde måla klorna röda också, bara för att fira. Elton är lite flickig ibland, men han är väldigt rolig! Mamma säger att vi ska banta nu också, eller snarare börja äta bättre mat. Idag har vi blivit lovade potatis och grönsaker och ett ägg. Det ska bli gott!

Torsken:
Gurkan är farlig! Jo, det är faktiskt så! Samma dag som han ojade sig över sig själv, bet han mamma i handen. Ojsan! Där kan man väl påstå att han hade revirkissat på fel soffa... Mamma klappade honom som hon alltid klappar oss. Hon var inte elak eller retade honom, men han bet henne ändå och mamma blödde.

Gurkan slåss med oss. Han har varit lite stökig sedan Liston gick bort, men nu har han så att säga revirkissat i fel soffa igen! Igår slogs han med Manfred. Manfred som alltid är så stor och stark och håller ordning på alla oss med sin vänlighet orkade inte slåss så som Gurkan slogs. Han låg på rygg och visade sig i underläge, men Gurkan bara slog mer. Han var otäck! Pälsen stod rakt upp och han blev mycket större än vanligt (Gurkan har ju en ganska bastant kroppshydda som det är). Han var galen och bara bet och bet, så Manfred var helt blodig i armhålorna och på magen. Mamma vågade inte ta i honom, men hon var så arg att hon kunde ha gjort mos av Gurkan där han satt.

Manfred fick storstryk av en galen Gurkan och det tyckte inte Elton och jag var något bra. Jag gick dit, fastän jag visste att Gurkan kunde slå mig med. Jag var ju tvungen att göra något! Jag kan ju inte bara stå och se på när någon blir misshandlad? Jag har något som heter civilkurage! Jag petade på Gurkan med tassen och han kom helt av sig. Jag var rädd att jag skulle få smäll, jag med, men jag stålsatte mig och låtsades att jag inte var ett dugg rädd för honom. Han tittade på mig med sina vilda ögon. han var verkligen tokig! Det var som om Gurkan inte fanns kvar längre... Men han slutade i alla fall att slå Manfred och mamma kunde lyfta ut Manfred och tvätta hans sår. Hon försökte ta ut Gurkan, men han skrek och blev stor och gömde sig.

Manfred blödde ner mammas byxor. Han såg rent förfärlig ut. Han hade tio bitmärken på vänster flank, sex i ena armhålan, fyra i den andra, rivmärken på magen och ett bitsår på halsen. Mamma sa jättefula saker om Gurkan och sa att nu fick han flytta till Helvetet. Jag undrar vad det är för ställe? Det låter inte så trevligt som Elysion där man brukar hamna när det är dags att flytta. Mamma sa till och med att hon kunde slänga Gurkans kropp i soporna om det bara var så. Gurkan satt i ett hörn och lallade för sig själv. Han var mycket märklig och jag och Elton gick upp i hängmattan och gömde oss. När Manfred kom hem igen, tog mamma Gurkan och satte honom i en annan bur. Det skulle inte bli någon kastratsång för hans del, meddelade hon. Det blir Helvetet på en gång. Hon kallade Gurkan för en rubbad jävel... Det var fult sagt, men i största hemlighet så höll jag med. Gurkan är dum och jag är rädd för honom!

Vi är bara tre i vår familj nu, för mamma har sagt att Gurkan inte får flytta hem igen. Det blir kanske lite tomt efter honom, för han är ju rolig när han är på gott humör. Å andra sidan så är han ju inte på så gott humör så ofta längre. Han är mest arg och slåss för ingenting. Elton brukar få smäll för att han ligger och sover. Jag brukar få smäll för att jag sitter i bajslådan. Manfred får smäll för att han är stor och gammal och bestämmer och Gurkan brukar skrika att det är hans tur att bestämma. Om Gurkan flyttar, hoppas jag att vi inte behöver slåss mer. Någonsin! Det är dumt att slåss!

Gurkan:
Boysen lever. Vi får blogga igen. Liston dog i slutet av juli och sedan dess har det varit stillestånd på alla områden som gäller oss. Mamma har tappat sugen och hon säger att det inte är någon idé att hålla på eftersom vi ändå bara dör hela tiden. Dessutom verkar den där råttföreningen hon en gång var så stolt över, inhysa en del riktigt korkade idioter som bara skriker och klagar på varandra och vem orkar med sånt? Mamma brukar jämföra mig med dem, för jag är i sanning att säga en översittare som bara skriker och bråkar med alla andra. Mamma har hotat mig med kastrering och när jag varit överjävlig vill hon skicka bort mig. Jag är inte nöjd med den jag blivit. Jag är en fet jävla översittare! Jag ville ju bara vara cool! Jag ville att människor skulle vilja ha min bild på tröjan. Jag ville att alla skulle prata om mig och hur förträfflig och snygg jag är, men mamma vägrar att ställa ut mig och sedan Liston dog har hon knappt rört någon av oss fram till nu. Jag är ju ett ess! Att det ska vara så svårt att förstå!


Min fina stjärt

Det är mycket mitt fel att mamma tappat sugen och det skäms jag för. Jag kan bara inte låta bli att nypa Manfred, hoppa på Elton och skrämma Torsken. Det är så roligt att se deras miner när jag gör saker som man inte får göra. Jag är medelålders och borde ha taggat ner för länge sedan, men man är ju inte äldre än man gör sig och Liston fick ju hålla på hela livet... Varför kan inte jag få göra det? Liston var långt ifrån perfekt, så varför ska vi andra ha sådana krav på oss? Förresten så är faktiskt Elton ganska jävlig och det är mest hans fel att jag är arg. Jag måste bara få säga som det är! Elton pratar inte riktigt klokt! Det har ingenting med hans finska brytning att göra. Nej, den kan vara ganska gullig och stör mig inte alls, men han luktar illa och förstår inte när jag ber honom att chilla eller att helt enkelt dra åt skogen. Han sitter bara kvar och är stöddig. Jag måste alltså hoppa på hans mage!

Jag har en bra sida. Jag tycker om människopipisen (människoskrikis). Hon brukar sitta och titta på oss. Vår bur står inte längre på golvet, så mamma behöver inte vara rädd att Elton biter henne i fingrarna ( jag har en mycket komprometterande bild på människopipisens fingrar i Eltons mun, så jag far inte med osanning). Vi andra skulle aldrig röra henne (framför allt inte Manfred, som är ganska snäll...)! Mamma litar på oss. Ja, hon litar till och med på mig i det avseendet och det är jag glad för. Här är en bild på mig och människopipisen när vi just haft ett av våra tysta samtal kring livet, evigheten och allting:



Det jag vill säga är att jag är snäll, men jag är tyngd av en känsla som jag inte kan förstå. Jag är snäll och jag vill inte nypas, hoppa på magar eller skrämmas. Jag vill mysa och ha det gott. Jag är vig trots att jag är fet (jag är den ende av oss som hoppar ner från stolarna i köket även om mamma skrattar och säger att jag rinner av stolen som en isterklump och att mitt hopp mest liknar en kullerbytta). Jag vill ha en fan club, ett led av beundrare och en skara skrikande och gråtande tonåringar efter mig när jag visar mig. Jag vill njuta av mitt storhetsvansinne, åldras med stolthet och bara vara The One and Only Gurkan, liksom... Jag är ju bra. Jag är ju bäst! Den här bloggen vore ingenting utan mig!

Torsken:
Tror du på spöken, Manfred?
Manfred:
Nej, vännen, men jag tror att de dödas andar kan komma och titta till oss lite då och då, men de är inga spöken som man behöver vara rädd för.
Torsken:
Saknar du Liston?
Manfred:
Ja, jag saknar honom. Vi var inte alltid sams, han och jag, men han var ändå en mycket god vän. Det kan göra mig lite rädd nu när jag är äldst av boysen. Det brukar betyda att det är min tur nästa gång.
Torsken:
Manfred... Jag såg Liston förut. Han satt utanför buren på golvet och log mot mig. Han sa att han mådde bra nu. Han var helt vit, Manfred. Och han var lika stor som jag.
Manfred:
Han är vit och fin nu, som när han var som piggast och gladast i sitt liv. Han är ung igen och den här gången kommer han inte att bli gammal och få ont.
Torsken:
Vad fint det låter. Jag tänker inte att vara rädd för att dö. Det ska inte du heller vara.
Manfred:
Det har du rätt i, Torsken. Du har så rätt så. Du kommer att bli en fin kille när du blir stor.
Torsken:
Jag är en fin kille redan, Manfred! Så det så...
Manfred:
Hahaha! Ja, förlåt mig, det är du ju!

Idag packade han kappsäcken, tog sina busspengar och for till himlen. Han log in i det sista, men det tog på krafterna. Han försökte att leva för alltid, men även en Liston har ett slut.

Gurkan
Är det inte dags för dig att bara rulla ihop dig och dö snart, Liston? Jag vill ha din sovplats och så vill jag vara mammas gullegris! Jagjagjagjagjag!! Flytta på dig, din långlivade gubbjävel!
Manfred:
Men Gurkan, så du säger!
Gurkan:
Men det är ju sant, Manfred! Han är bara gammal och mager och mamma bara duttar med honom hela tiden. Det är Liston hit och Liston dit! Det är orättvist! Han är gammal! Hon borde dutta med mig, för det skulle ge mer. Jag är ju ung och fräsch!
Liston:
Du luktar bajs och det vet vi allihop, Gurrrrkan. Bara en människa med total avsaknad av luktorgan skulle dutta med dig och det mot bättre vetande. Jag är vit, du är dum i huvudet. Jag är bäst och du har alla odds emot dig.
Elton:
Hahahahaaaa... Liston, du regerar!
Liston:
Japp! Än så länge så! Skam den som ger sig, helt enkelt. Gurrrrrkan, piss off!
Gurkan:
Näe, det är orättvist! Det är orättvist! Det är min tur nu!
Manfred:
Gå och lägg dig, Gurkan! Ta med dig Elton!

Vadan denna nöjda min, Gurkan?




Jaha... Då ska vi väl inte störa herrarna...

Torsken:
Manfred, varför gråter mamma?
Manfred:
För att hon älskar oss, men kanske är allergisk?
Torsken:
Vad betyder det?
Manfred:
Det betyder att hon inte mår bra och det kanske är på grund av oss.
Gurkan:
Jag tror att hon är allergisk mot sin sambo!
Liston:
Jag tror att hon är allergisk mot dig, Gurkan!
Torsken:
Men om hon mår dåligt och det är vi som får henne att bli sjuk, vad händer då?
Manfred:
Då kanske vi får flytta, Torsken.
Torsken:
Men jag vill ju bo med dig, Manfred! Alltid! Jag vill inte flytta!
Manfred:
Lugn, Torsk-pojken! Om vi skulle behöva flytta, så flyttar vi allihopa till samma ställe. Du ska inte oroa dig. Det blir bra, ska du se.
Liston:
Jag flyttar aldrig! Hellre DÖR jag!
Gurkan:
Du kommer ju att dö snart i alla fall, så du behöver nog inte oroa dig. Förresten så skulle mamma hellre hugga av sig händerna än att lämna bort dig. Det tycker jag är jättekonstigt... Om vi inte bor kvar här, så kommer vi ju inte kunna skriva i vår blogg och då kommer ju ingen att få reda på hur bra jag är! Nej, vi måste bo kvar! Manfred, vi måste fixa det här! Min stjärnstatus är hotad!
Elton:
Det kanske är mitt fel?
Manfred:
Det är ingens fel, Elton.
Liston:
Det är allas fel! Hör ni det! Allas! Ert fel! Ert, ert, ert!!! Mamma, vi älskar dig! Lämna inte bort oss! Vi lovar att inte göra dig sjuk! Mamma! Du får inte lämna bort oss!

Liston:
Allvarligt talat, Elton, så luktar du konstigt!
Manfred:
Ja, jag är nödd att hålla med Liston... Du luktar konstigt för att vara råtta.
Elton:
Det är för att jag luktar kaninhane. Jag har inte riktigt funnit mig i att vara råtta, så jag testar kanin ett par dagar.
Gurkan:
Har någon sagt att du är konstig?
Elton:
Nej, men jag har hört att jag är speciell!
Torsken:
Jag tycker att du är fin, Elton! Du är jättebra!
Liston:
Torsken... Du är en tönt! Du tycker att alla är fina hela tiden! Jag blir så irriterad på dig!
Manfred:
Nämen, Liston, så du säger! Torsken är oförstörd av livet och det ska vi vara glada för. Du är bara en bitter gammal pruttkudde, det är vad du är!
Gurkan:
Ja, men Elton luktar äckligt i alla fall. Han är också en pruttkudde, men han behöver inte prutta för att lukta. Det är speciellt!
Elton:
...sa han som luktade testosteron så nosarna knorvar sig i närheten av honom...
Gurkan:
Jag luktar inte kanin i alla fall, så det så! Jag är råtthane och har funnit min identitet! Ha!
Torsken:
Du är bäst, Gurkan!
Gurkan:
Jag vet! Du är klok du, Torsken! Hahahaha...

Torsken:
Manfred, tycker mamma om mig?

Manfred:
Såklart att hon gör, min lille vän. Varför undrar du det?

Torsken:
Jag undrar det därför att hon inte klappat så mycket på mig idag. Hon går förbi och säger hej, men jag får inte följa med. Hon kanske inte tycker att jag är rolig och söt längre.

Manfred:
Mamma har haft mycket att göra idag och den lilla människopipisen har velat leka med mamma. Då får hon inte så mycket tid för oss, men hon brukar kompensera oss för sådana dagar.

Torsken:
Vad betyder kompensera?

Liston:
Det betyder att du ska gå och lägga dig och hålla mun, ostyriga ungbuk!

Elton:
Nähä, nu ljuger du, Liston! Jag vet vad det betyder! Det betyder att om mamma inte leker med oss den ena dagen, så kommer hon att leka med oss dubbelt så mycket dagen därpå. Visst, Manfred? Visst?

Gurkan:
Elton, det är faktiskt jag som ska vara bäst här inne, så det så! Jag vet också vad komispensperera betyder, men du har så bråttom att visa dig på den styva linan, du.

Torsken:
Vad betyder styva linan?

Liston:
Kan jag få sova ifred? Det är inte klokt vad det ska babblas här!

Manfred:
När någon visar sig på den styva linan så betyder det att den vill visa sig duktig, helt enkelt. Nu lämnar vi Liston ifred. Vi kan prata uppe i hängmattan.

Torsken:
Jaha... Som när Elton klättrar uppochner och stajlar för människopipisen. Då visar han sig duktig. Eller som när Gurkan... som när Gurkan... skryter?

Manfred:
Haha! Du är skarp du, lill-Torsken! Ja, Gurkan skryter mycket och han är bra på att skryta.

Torsken:
När jag blir stor, ska jag bli som du, Manfred. Du vet så mycket. Jag vill också veta mycket. Mamma tycker om oss. I morgon får vi leka dubbelt så länge med henne än vad vi brukar. Det ska bli roligt. Manfred... Får jag sova hos dig?

Torsken:
Tyvärr skulle Elton hjälpa mamma att ta kort och då blir det ju naturligtvis suddigt och när mamma puttat bort Elton, var ju jag vaken och pigg som en... torsk. Ögonblicket var förbi. Här är i vilket fall jag som myser med Gurkan. Gurkan är den mjukaste kudde som finns. Om man sover på hans mage, åker man upp och ner och upp och ner varje gång han andas. Det är roligt!



På bilden har jag dock åkt av Gurkans rygg och somnat bredvid.

Mammas nästa projekt är att fånga mig på bild när jag bär runt på den nya rosa pingelbollen som vi fått av faster Tina. Mamma säger att jag är lika tokig som Liston när han var liten. Ha! Mamma jämför mig med Liston! Det är jag jäääättemallig för, ska ni veta. Liston är ju bara bäst! Hihihi...

Elton:
Här kläms jag nästan till döds under Gurkans feta röv!