Vi blir fem...
Liston:
Mamma!! Hur många ska vi vara här egentligen? Det hade faktiskt varit tillräckligt med mig och Manfred, men neeeej då! Du har dragit hem den där Gurkan och sedan kom Elton (han är väl okej, för han är ju vit förstås) och vem fasiken är den där lille skiten? Va?
Gurkan:
Han luktar gott!
Manfred:
Du kan sluta oja dig, Liston, för jag vet att du är överförtjust i småråttor. Du får ju leka då, men det är du så korkad så att du inte kan erkänna.
Gurkan:
Haaahaaahaaa! Liston gillar småpojkar!
Manfred:
Väck inte den råttbjörn som sover, Gurkan! Låt Liston vara! Tänka på att han börjar bli gammal och måste tänka på blodtrycket...
Liston:
Jag är inte gammal! Jag är pigg som en mört!
Torsken:
Och jag är pigg som en torsk!
Manfred:
Hej Torsken! Du är välkommen i vår flock!
Elton:
Torsken? Heter du det? Bara namnet är ju värt att ge dig bögstryk för. Tur att jag är så liten så att jag inte förstår hur man ger någon bögstryk.
Torsken:
Jag heter Råtz Torsk och är en liten bäbis. Lalalalala...
Gurkan:
Jag kan ge honom bögstryk! Snälla Manfred, får jag? Snälla? Bussiga?
Manfred och Liston:
Om du rör honom är du dödens lilla lammunge!
Gurkan:
Lugna ner er! Får man inte skämta här eller? Surproppar!
Elton:
Tjaaa, men man vet ju inte med dig, Gurkan. Du är ju i alla fall i tonåren och då är man ju lite konstig...
Gurkan:
Va?
Elton:
...har jag hört... alltså...
Liston:
Jag tänker i alla fall att lämna in en skriftlig protest, för jag tycker att det är för många här nu.
Gurkan:
Vad bryr du dig för? Du dör ju ändå snart!
Manfred:
Och tiger inte du nu, Gurkan, så är det du som dör. Låt Liston vara, är du smart...
Torsken:
Trallelallelall... Elton, nu busar jag med dig! Hihihihihi!
Elton:
Gaaaaahh! Aaaaaaawwwww! Tjooohoooo!
Manfred:
Och här är maten!
Mamma!! Hur många ska vi vara här egentligen? Det hade faktiskt varit tillräckligt med mig och Manfred, men neeeej då! Du har dragit hem den där Gurkan och sedan kom Elton (han är väl okej, för han är ju vit förstås) och vem fasiken är den där lille skiten? Va?
Gurkan:
Han luktar gott!
Manfred:
Du kan sluta oja dig, Liston, för jag vet att du är överförtjust i småråttor. Du får ju leka då, men det är du så korkad så att du inte kan erkänna.
Gurkan:
Haaahaaahaaa! Liston gillar småpojkar!
Manfred:
Väck inte den råttbjörn som sover, Gurkan! Låt Liston vara! Tänka på att han börjar bli gammal och måste tänka på blodtrycket...
Liston:
Jag är inte gammal! Jag är pigg som en mört!
Torsken:
Och jag är pigg som en torsk!
Manfred:
Hej Torsken! Du är välkommen i vår flock!
Elton:
Torsken? Heter du det? Bara namnet är ju värt att ge dig bögstryk för. Tur att jag är så liten så att jag inte förstår hur man ger någon bögstryk.
Torsken:
Jag heter Råtz Torsk och är en liten bäbis. Lalalalala...
Gurkan:
Jag kan ge honom bögstryk! Snälla Manfred, får jag? Snälla? Bussiga?
Manfred och Liston:
Om du rör honom är du dödens lilla lammunge!
Gurkan:
Lugna ner er! Får man inte skämta här eller? Surproppar!
Elton:
Tjaaa, men man vet ju inte med dig, Gurkan. Du är ju i alla fall i tonåren och då är man ju lite konstig...
Gurkan:
Va?
Elton:
...har jag hört... alltså...
Liston:
Jag tänker i alla fall att lämna in en skriftlig protest, för jag tycker att det är för många här nu.
Gurkan:
Vad bryr du dig för? Du dör ju ändå snart!
Manfred:
Och tiger inte du nu, Gurkan, så är det du som dör. Låt Liston vara, är du smart...
Torsken:
Trallelallelall... Elton, nu busar jag med dig! Hihihihihi!
Elton:
Gaaaaahh! Aaaaaaawwwww! Tjooohoooo!
Manfred:
Och här är maten!
Här mår jag bättre!
Elton:
Förlåt mamma, alla karantänälskare, men mamma valde mig istället för karantän. Jag började att må så dåligt av att sitta ensam att jag inte åt. När jag var med mamma, mådde jag bra, men hon kan ju inte vara med mig hela dagen och natten och när hon satte in mig i buren och ensamheten igen, så blev jag som en död råtta. Jag såg inte, hörde inte, åt inte, tvättade mig inte... Mamma undrade med vem hon skulle sätta mig med och jag gick ner sju gram i vikt medan hon funderade. Till sist så fick jag flytta in med hela familjen. Det kanske är jättedumt, men det tycker inte jag. Så här glad är jag nu:
Gurkan var lite dum i början och sa en massa fula saker till mig, men idag har vi lekt. Jag studsade på hans mage och så kastade han sig på rygg och rullade runt. Det var roligt! Liston och Manfred leker också med mig, men Liston kan bli lite sur och gå iväg när han tycker att jag är jobbig. Jag sover helst med Manfred och Liston, men idag fick jag sova med Gurkan:
Nu när jag är glad igen, så har jag putsat mig igen. Och jag har hjälpt Manfred att putsa sig. Och jag har hjälpt Gurkan att putsa sig bakom öronen och i nacken. Gurkan tycker att jag är en putstalang och somnade när jag gjorde det. Här på bilden putsar jag min tass:
Nu är vi en stor råttfamilj och jag ska hitta min roll. Jag är bara liten och söt till att börja med. Men när jag blir stor så vill jag nog bli som...
Liston:
mig...
Manfred:
...mig...
Gurkan:
MIG!
Elton:
...som mamma. Snäll och söt!
Gurkan och Liston:
Fjäskis!
Manfred:
Du ska inte tro att du får mer mat för att du säger så där!
Elton:
Det tror jag ju inte heller. Jag är ju bara liten och söt... till att börja med.
Förlåt mamma, alla karantänälskare, men mamma valde mig istället för karantän. Jag började att må så dåligt av att sitta ensam att jag inte åt. När jag var med mamma, mådde jag bra, men hon kan ju inte vara med mig hela dagen och natten och när hon satte in mig i buren och ensamheten igen, så blev jag som en död råtta. Jag såg inte, hörde inte, åt inte, tvättade mig inte... Mamma undrade med vem hon skulle sätta mig med och jag gick ner sju gram i vikt medan hon funderade. Till sist så fick jag flytta in med hela familjen. Det kanske är jättedumt, men det tycker inte jag. Så här glad är jag nu:
Gurkan var lite dum i början och sa en massa fula saker till mig, men idag har vi lekt. Jag studsade på hans mage och så kastade han sig på rygg och rullade runt. Det var roligt! Liston och Manfred leker också med mig, men Liston kan bli lite sur och gå iväg när han tycker att jag är jobbig. Jag sover helst med Manfred och Liston, men idag fick jag sova med Gurkan:
Nu när jag är glad igen, så har jag putsat mig igen. Och jag har hjälpt Manfred att putsa sig. Och jag har hjälpt Gurkan att putsa sig bakom öronen och i nacken. Gurkan tycker att jag är en putstalang och somnade när jag gjorde det. Här på bilden putsar jag min tass:
Nu är vi en stor råttfamilj och jag ska hitta min roll. Jag är bara liten och söt till att börja med. Men när jag blir stor så vill jag nog bli som...
Liston:
mig...
Manfred:
...mig...
Gurkan:
MIG!
Elton:
...som mamma. Snäll och söt!
Gurkan och Liston:
Fjäskis!
Manfred:
Du ska inte tro att du får mer mat för att du säger så där!
Elton:
Det tror jag ju inte heller. Jag är ju bara liten och söt... till att börja med.
Jag är Elton
Elton:
Egentligen heter jag Sanders Starbright och jag kommer från Sanders uppfödning i Finland. Sanders brukar vinna massor av fina priser när råttorna därifrån kommer till Sverige och blir utställda. Jag är nog inte tillräckligt vit för att vinna de finaste priserna, men jag är ganska söt ändå har jag hört. Jag såg min nya mamma så fort hon kom in på utställningen och hon såg mig. Jag ser ut som hennes vita Igby, säger hon. Vi tyckte om varandra från första stund och jag hade blivit ledsen om jag inte hade fått följa med henne, tror jag. Min nya mamma blev så glad när hon fick veta att jag var till salu. Hon köpte mig utan att fråga sin man först... Det var lite vågat, men det är ju det fina med ögonblicklig kärlek.
Min nya mamma var ju tvungen att välja ett namn som hennes sambo skulle gilla. Han brukar lyssna på Elton John ibland, så då tyckte hon att jag kunde heta Elton. Min nya mammas sambo tyckte att jag var jättegullig och blev inte alls arg för att jag fick flytta hem till dem. Just nu bor jag i en transport i köket, men jag längtar efter att få flytta in med min nya råttfamilj. Min nya mamma vill bara kika lite extra på mig först, för hon är jätterädd om mig och om de råttor hon redan har. Jag känner mig lite vilse och är lite blyg, men jag vågde klättra upp i min nya mammas hand och provsmaka hennes naglar lite på råttbäbisars vis. Här på bilden ligger jag och sover i tidningspapper som jag boat med i natt.
Jag är vad man brukar kalla black eyed white. Visst är jag vit, men i pannan har jag en grå strimma. Den syns tydligt här på bilden. Kanske får jag fler fläckar med åldern. Det vore snyggt med lite grått eller svart runt öronen, tycker jag.
Min nya mamma har gett mig ägg, potatis och grönsaker idag. Den där Per har också matat mig med lite godsaker. Jag kommer nog att trivas här.
Egentligen heter jag Sanders Starbright och jag kommer från Sanders uppfödning i Finland. Sanders brukar vinna massor av fina priser när råttorna därifrån kommer till Sverige och blir utställda. Jag är nog inte tillräckligt vit för att vinna de finaste priserna, men jag är ganska söt ändå har jag hört. Jag såg min nya mamma så fort hon kom in på utställningen och hon såg mig. Jag ser ut som hennes vita Igby, säger hon. Vi tyckte om varandra från första stund och jag hade blivit ledsen om jag inte hade fått följa med henne, tror jag. Min nya mamma blev så glad när hon fick veta att jag var till salu. Hon köpte mig utan att fråga sin man först... Det var lite vågat, men det är ju det fina med ögonblicklig kärlek.
Min nya mamma var ju tvungen att välja ett namn som hennes sambo skulle gilla. Han brukar lyssna på Elton John ibland, så då tyckte hon att jag kunde heta Elton. Min nya mammas sambo tyckte att jag var jättegullig och blev inte alls arg för att jag fick flytta hem till dem. Just nu bor jag i en transport i köket, men jag längtar efter att få flytta in med min nya råttfamilj. Min nya mamma vill bara kika lite extra på mig först, för hon är jätterädd om mig och om de råttor hon redan har. Jag känner mig lite vilse och är lite blyg, men jag vågde klättra upp i min nya mammas hand och provsmaka hennes naglar lite på råttbäbisars vis. Här på bilden ligger jag och sover i tidningspapper som jag boat med i natt.
Jag är vad man brukar kalla black eyed white. Visst är jag vit, men i pannan har jag en grå strimma. Den syns tydligt här på bilden. Kanske får jag fler fläckar med åldern. Det vore snyggt med lite grått eller svart runt öronen, tycker jag.
Min nya mamma har gett mig ägg, potatis och grönsaker idag. Den där Per har också matat mig med lite godsaker. Jag kommer nog att trivas här.
Mammas människopipis
Manfred:
Vi har blivit bäbis-tv. Den lilla människoräkan brukar parkeras framför vår bur en stund varje dag. Vi brukar titta på varandra tills någon (oftast jag) tappar intresset. Innan jag började titta på människopipisen, var det Amos jobb, men när han dog, blev det mitt göra. Där sitter jag som en korkskalle och bligar på henne och hon bligar tillbaka och blåser spottbubblor och skrattar. Alva heter hon visst. Innan hon kom, älskade mamma oss mer än allt annat. Vi var kungar. Mamma älskar oss fortfarande, men vi är inte nummer ett längre. Men det kanske man kan förstå. Människopipisen är ju mammas eget kött och blod och våra kungakronor har hamnat på svaj, liksom. Alva tycker att jag är fin. Jag kan känna det. Det måste vara min godhet som strålar mot henne och som får henne att klucka av skratt. Jag blir glad när hon skrattar. Jag är en bra barnvakt. Däremot ska hon akta sig för Liston, för han älskar att äta sötsaker och skulle sluka henne i ett nafs. Vi såg ju bara vad som hände med pipisens blöja när Liston kom på hur man öppnade soptunnan! Och han som säger att Gurkan luktar bajs. Gurkan luktar ju bara.
Gurkan:
Jag spexar för henne. Då slutar hon att titta på Manfred. Han är inget rolig, för han ligger ju bara still som den latoxe han är (inte undra på att han är fet). Jag är den ende som får lukta noga på henne, för jag är så snäll och mamma litar på mig. Jag är ju duktig-Gurkan och Alva tycker om mig för att jag är så blank och slät. Alva är jättesöt med sina spottfåror vid munnen. Jag tycker att hon är rolig när hon blåser bubblor. Då skrattar jag och så skrattar hon. Vi är bästisar nästan, hon och jag. Vi förstår varandra. Jag luktar inte alls bajs. Jag tycker att Manfred är orättvis när han säger så. Han är värsta pruttkudden, men han tar aldrig ansvar för sina egna fisar utan skyller alltid på oss andra. Ibland skyller han till och med på Alva. Det tycker jag är fult. Manfred är inte hälften den diplomat och snällgubbe som han säger att han är. Men jag är snäll, för det har faktiskt mamma sagt. Så det så! Och Alva är min kompis!
Liston:
Jag tittade bara! Jag skulle vara se vad det var! Manfred antyder att jag skulle ha ätit något i blöjan! Han är så elak att det osar svavel om honom! Manfred, din...din...din mus! Vad Alva anbelangar, så tycker jag att hon är skitäcklig som bara gurglar sig och läcker spott och andra kroppsvätskor. Allt handlar bara om Alva, Alva, Alva hela dagarna. Jag då? Liston? Det är som om jag inte finns längre. Inte ens längst ner på listan. Till och med Gurkan är bättre än vad jag är. Jag saknar Amos! Han såg mig minsann. Han förstod! Jag trodde att mamma skulle vara min för alltid, men näe då... Peeer och Alvaaaa är så hiiimla gulliga. Bah! Om jag kunde KRÄKAS så skulle jag göra det! Det är så sockersött att jag får dra ut mina tänder. Det är äckligt! ÄCKLIGT! Jag vill ha mamma tillbaka! Hon är min, min, min! Hör ni det? Minminminminminmin! Det är därför jag biter Per i tårna. Han är dum. Han tog mamma från mig. Jag tänker aldrig att göra mig till för en människopipis! Aldrig! Det är jag som är mammas hjärtegull! Jag - Liston! Har ni förstått det?
Gurkan:
Manfred... Liston gråter...