Boysens blogg

Manfred:
Jag vill säga farväl, medan jag ännu har en röst. Jag blir svagare och svagare för varje dag som förflyter. Livet far ifrån mig. Jag är en gammal och bruten råttman och inga mediciner i världen stoppar det som kallas åldrande. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, men jag blev gammal utan att jag hann märka det. Saker går långsamt och det är mer arbetsamt än vanligt att klättra. Det är som om min kropp inte vill lyda.

Jag har sett tecknen hos andra. De leder mot slutet. Visst låter det sorgligt, men slutet är början på någonting annat. Jag, liksom mina vänner från förr, ska färdas till Elysion. Amos gick till fots, Liston tog bussen, men hur ska jag resa? Det kanske kommer en taxi? Sådant vet man ju aldrig i förväg. Jag är inte rädd. Livet är slut och jag har ont. Det ska bli skönt att vila en stund. Det ska bli skönt att vakna som ny.